Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag30.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Precisionsmedicin – personcentrerad vård för alla?

Publicerad: 17 Oktober 2018, 08:45

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Jag har tidigare skrivit en hel del om mitt favoritämne nämligen Digitaliseringen från olika perspektiv och nu senast som den första av de prioriterade områden som Life Science-kontoret identifierat i sin färdplan för Life Science som ska utmynna senare i en nationell Life Science-strategi.

Denna digitaliseringsvåg inom alla verksamheter har varit helt beroende av framsteg inom tillverkning av microprocessorer där nanoteknologi används för att öka antalet transistorer exponentiellt på en microchip samtidigt som denna process blir mer kostnadseffekt ett fenomen som getts benämningen Moore´s lag. Denna ökning av processorkapacitet har gett oss både smarta telefoner och smart hemelektronik till möjligheten att processa stora mängder data från biologisk forskning.  När var biokemistudent ansågs det humana genomprojektet HUGO som tog 15 år och kostade 3 miljarder dollar vara ett enormt genombrott, vilket det såklart var då, men processorkraften och teknikutvecklingen inom molekylära biovetenskaper som kom att kallas ”omics”, gick i så rasande fart att ungefär samtidigt som projektresultatet skulle presenteras kunde Illumina göra samma helgenomsekvensering för 4 000 dollar, och som bekant går det idag få sina autosomala snippar (SNP) och full sekvensering av mitokondriellt DNA utfört utav kommersiella bolag genom postorder från och med 500 kronor.

Det går kanske att dra slutsatsen att precisionsmedicin är för alla då användningen blivit en teknisk möjlighet genom genombrott inom vår förståelse och kartläggning av det mänskliga genomet och proteomet (såsom Atlas Projektet på SciLifeLab). Vi har nu access till diagnostiska verktyg för individanpassad utredning, vi kan baserat på detta arbeta med prevention och behandling av sjukdom både genom traditionella mediciniska verktyg och genom pharmacogenetic, utveckling av nya biologiska läkemedel och genom genomredigeringsteknik (användning av molekylära saxar såsom CRISPR – Cas9) behandla genetiska sjukdomar. Att använda dessa på individnivå eller i delar av befolkningen anses målet i färdplanen för Life Science men vi måste också inse vilka begränsningar som finns för att erbjuda detta till alla.

En första begränsning handlar om hur vi tolkar begreppet, som ofta används synonymt med personalized medicine, P4 medicine som i Sverige ofta tolkas som personcentrerad vård och precis som i Obama´s Initiativ föreställer sig att tekniken som något som kommer gagna alla medborgare direkt och vara en del av en reform där patienten blir mer delaktig i sin egen vård dvs. en mer individuellt orienterad vård. Detta menar jag är två separata parallella utvecklingar där den ena bygger på tillgänglighet av bättre medicinska verktyg och det senare om önskemål från medborgarna att vara mer aktiva deltagare, ungefär det som skett inom andra sektorer såsom handel på nätet, bank och administrativa tjänster osv. Att sammankoppla dem leder till misstaget att tro att de är nödvändigt beroende av varandra. Så länge som vårdsystemet är publikt finansierat kommer det medicinska behovet väga tyngst och professionen ha en stor roll i vilken teknik som används och i vilka fall. Så vi kommer troligtvis se möjligheten att själv beställa mer än bara klamydia-tester online men det lär dröja innan man kan välja bort BUP-testet till förmån för det mer ackurata men kostsamma NIPT-tester som finns på marknaden (non-invasive prenatal testing) av Fluidigm för att ge ett exempel.

Den andra begränsningen handlar om förväntningar. Det är inte svårt att föreställa sig en framtida utopi där vi alla screenas för att kunna förutspå och förhindra sjukdom och där både biomolekylära tester och datoralgoritmer och AI vaskar fram den mest relevanta informationen för varje medborgare. Visst vore det skönt om vi alla hade en egen Dr.Mouna (känd från tevesoffan och grundare SciLife Clinic) och kunde få individuella hälsorekommendationer från en coach såsom företagsledare och elitidrottare redan har, men låt oss vara realistiska det går varken att rättfärdiga kostnadsmässigt, eller enligt medicinska principer att lägga dessa resurser med begränsat medicinskt behov, och dessutom finns alltid en risk att man skapar onödig oro (vilket ni säkert minns från diskussionerna kring PSA-screening för män).

Precisionsmedicin skapar störst nytta bland små utsatta grupper som personer med genetiska sjukdomar och multisjuka kroniker, en grupp som är cirka 3 % av befolkningen men står för över 50% av sjukvårdskostnaderna.  Den stora majoriteten får nöja sig med FDA-godkända tester som sälj kommersiellt av 23andMe men glömma helgenomsekvensering som en tjänst som erbjuds av landstinget.

Den tredje begränsningen handlar om nationella kontaktytor mellan forskning och näringsliv. Vi har genom satsningar såsom SciLifeLab och nyligen öppnade TESTA center i Uppsala kunnat vara en framstående aktör inom detta område, men konkurrensen internationellt är knivskarp och för att kunna fortsätta hålla oss i framkant inom området behövs förutsättningarna för R&D, företagsetablering och CRO:n i Sverige förbättras. Ska vi bryta den svenska paradoxen som handlar om att vi trotts stor finansiering till forskning och utveckling som leder till högt antal patent per capita och akademiska meriter inte leder till en utväxling i tillväxt i företag behövs ett nytag. Här kan färdplanen för Life Science vara en väg framåt för en bred överenskommelse i riksdagen om satsningar inom området.

Här kommer exempel som kan utvärderas för att möjliggöra att Sverige blir ledande inom Precisionsmedicin;

■ Ytterligare satsningar på nationella forskningsmiljöer där infrastrukturen möjliggör fler produktiva möten mellan akademisk forskning och näringsliv, som exempel kan nämnas Hagastaden, Medicon Village och hur dessa miljöer ska länkas ihop med de ledande forskningsmiljöerna i Boston och London-Cambridge korridoren.
■ Utvärdera hur man får fler utländska företag att etablera sig i dessa forskningsmiljöer, och huruvida Skattereduktioner för R&D inom precisionsmedicin eller skatteåterbäringar för investeringar i Sverige ska möjliggöras om än i begränsad form. Låt oss lära oss av Kina och Indien som länge drabbats av braindrain, och vänt trenden. ”Make-in-Sweden” bör vara en del av Team Sweden andan.
■ Utvärdera möjligheterna att locka hit internationell spetskompetens genom förenklade processer, attraktiva boendemiljöer, förbättrade interkontinentala flygförbindelser till San Francisco, Boston, Tel Aviv, Seoul och Tokyo och för arbetsgivaren sänkta arbetsgivaravgifter, personaloptioner, utbytesprogram mellan samarbetsländer eller andra verktyg.

NIMA JOKILAAKSO

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev