Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Rätten att vara elöverkänslig

Publicerad: 26 januari 2015, 00:17

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Upplevd ”elallergi” eller ”elöverkänslighet” har den senaste veckan diskuterats flitigt i många medier, och då främst de drabbades rätt till statliga bidrag. Debattgnistan tändes av ett inslag i Smålandsnytt som tog upp de drygt 1,7 miljoner kronor som Elöverkänsligas förbund årligen får från Socialstyrelsen. Att förbundet sedan 1995 fått ekonomiskt stöd i egenskap av handikappförbund, trots att elöverkänslighet inte är en valid diagnos enligt Socialstyrelsen, beror på att bidraget grundas på antalet medlemmar, antalet lokalföreningar samt på en kombinerad definition av vad ett funktionshinder innebär:

Utgångspunkten för handikappolitiken är att funktionshinder inte ses som en egenskap hos individen utan betecknar brister i mötet mellan individens förutsättningar och miljön. Enligt Socialstyrelsen är funktionsnedsättning en "nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell förmåga" och funktionshinder är "begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen".”

Personligen har jag inga problem med att företrädare för ”elöverkänsliga” får finansiellt stöd, problemet i det här fallet är själva bidragsutformningen och att begränsade resurser används på ett kontraproduktivt, rent ohälsofrämjande, sätt. Flera läkare och också Läkarförbundet har varnat för de signaler som bidraget i nuvarande form sänder ut. Samtliga kritiker (jag läst) har dock varit väldigt tydliga med att de elöverkänsligas lidande är reellt, men att det oriktiga orsakssambandet inte bör upprätthållas och framförallt inte av Socialstyrelsen eller landsting.   

Ett exempel på missriktade och också kostsamma insatser är så kallade elsaneringar, som genomförts på flera vårdinrättningar runtom i landet. På Norrlands universitetssjukhus har flera rum elsanerats efter påtryckningar från (center)politiskt håll, varav ett rum till dags dato aldrig använts. När Västerviks-Tidningen frågade varför det lokala sjukhuset valt att bekosta en elsanering fick man till svar att kravet kom från landstinget, närmare bestämt från Akko Karlsson (MP). På frågan om det är tillbörligt att politiker sätter sig över rådande kunskap (och därmed våra sjukvårdslagar) svarar Akko att:

”..forskningen fortfarande befinner sig i sin linda och att politiken ibland behöver sina ”frontrunners”.

Också centerpartisten Mattias Larsson verkar anse att naturvetenskapen går att ignorera i det här fallet, och argumenterar för ståndpunkten så här:

..om inte strålningen vore skadlig så skulle ju inte mikrovågsugnen fungera!

Läs artikeln med ett
kostnadsfritt konto

Skapa konto

Har du redan ett konto? Logga in

Med ett konto på Dagens Medicin får du tillgång till:
Utvalt innehåll från redaktionen
Nyhetsbrev - Nyheter och beslutsunderlag direkt i din inkorg

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev