"Regeringen beställer ännu en utredning om alternativmedicin"

På antroposofernas websida Ytterjärna Forum skriver riksdagsledamoten Stefan Nilsson (mp) om sina stora förväntningar på den utredning som regeringen nyligen tillsatt. Nilsson tror att utredningen ”ska bidra till ökat samarbete mellan den alternativa och den etablerade vården”. Om knappt två år skall utredaren Kjell Asplund redovisa sina slutsatser om: ”Ökat patientinflytande och patientsäkerhet inom annan vård och behandling än den som bedrivs inom den etablerade vården”.

Under denna rubrik har socialdemokrater och miljöpartister bakat in en rad frågor som inte helt hänger samman med varandra. Det skall utredas hur olika alternativa medicinska behandlingar har prövats vetenskapligt och vilka metoder som använts, och varför de (ofta) inte utvärderats i normala kliniska prövningar. Vidare ombeds Asplund föreslå hur man skall reglera de fungerande alternativa metoder som passerar vetenskapens nålsöga för att slippa in i skolmedicinen. Det sistnämnda verkar totalt överflödigt, en metod som övertygande kan visas fungera bättre än placebo slutar vara ”alternativ”.

Därutöver förväntas utredningen föreslå ett ”system som säkerställer att patienter får sådan information som är nödvändig för att göra välövervägda vårdval och för att undvika oseriösa och farliga behandlingsalternativ”. Regeringen verkar vilja ha någon slags officiell varudeklaration av olika alternativmedicinska metoder.

Slutligen innehåller instruktionerna till utredaren uppdraget att se om ”rätten att behandla vissa allvarliga psykiska sjukdomar och störningar bör begränsas för den som inte är hälso- och sjukvårdspersonal”. Moderate läkaren Finn Bengtsson har troget motionerat om detta i åratal. Att kräva legitimation för att få lov att behandla till exempel bipolär sjukdom är förstås rimligt, för rådande ”kvacksalverilag” har stora hål och skyddar bara patienter med några få specificerade diagnoser, medan andra med lika svåra sjukdomar lämnas utan skydd med dagens lagstiftning. Mer om det i slutet av denna text.

I regeringens kommittédirektiv önsketänker man om att ”metoder som idag används vid vård utanför den etablerade hälso- och sjukvården kan i framtiden, efter forskning och utvärdering, bli en värdefull del av den etablerade vården”. Regeringens syn på alternativmedicin är positiv, den bidrar ”med ett holistiskt synsätt, till skillnad från den etablerade hälso- och sjukvården” och bäst vore en ”integrativ medicin … vars mål är att ta hänsyn till hela människans behov genom att integrera biologiska, psykologiska och sociala perspektiv”. Detta kan bara uppfattas som kränkande av den vanliga primärvården som i regel har ett större helhetstänkande än till exempel den själlösa symtombehandlingen homeopati där ”lika botar lika”.

Utredaren Kjell Asplund kommer säkert göra ett gediget arbete, men de som gav honom uppdraget visste nog inte hur väl två av huvudfrågorna redan är testade i andra land, både forskning på alternativmedicin och försök till opartisk konsumentinformation om alternativmedicin.

Redan 1991 lyckades några amerikanska senatorer positiva till alternativmedicin tvinga National Institutes of Health att skapa ett Office of Alternative Medicine, senare omdöpt till National Center for Complementary and Alternative Medicine och efter senaste namnbyte kallat National Center for Complementary and Integrative Health, NCCIH. Efter att flera miljarder forskningsdollar plöjts ned i studier av mer eller mindre fantasifulla alternativa behandlingar har så gott som samtliga studier varit negativa. Pediatrikern Paul Offit har i sin bok Do You Believe in Magic gett några exempel:

”They've spent $374,000 of taxpayer money to find out that inhaling lemon and lavender scents doesn't promote wound healing; $390,000 to find out that ancient Indian remedies don't control Type 2 diabetes; $446,000 to find that magnetic mattresses don't treat arthritis; $283,000 to discover that magnets don't treat migraine headaches; $406,000 to determine that coffee enemas don't cure pancreatic cancer; and $1.8 million to find out that prayer doesn't cure AIDS or brain tumors or improve healing after breast reconstruction surgery.”

Även Norge har satsat på en statligt forskningscenter för alternativmedicin, vid Tromsø Universitet: Nasjonalt forskningssenter innen komplementär og alternativ medisin. NAFKAM jobbar bland annat med att skapa en databas över alternativmedicinska mirakel, Register for eksepsjonelle sykdomsforløp. Detta register är nordiskt och inte lika strängt i sin bedömning av mirakel som den medicinska kommitté i Lourdes som tillsammans med den lokala katolska kyrkan avgör vad som räknas som äkta medicinska mirakel.

En studie från Tromsø sökte bland alternativbehandlare efter svenska migränpatienter ”som har upplevt sig ha ett exceptionellt gott sjukdomsförlopp efter behandling med akupunktur eller zonterapi”.  NAFKAM har samarbetat med KI:s Forskargrupp Integrativ Vård som också samlat på dessa alternativmedicinska mirakelhistorier, vilket ledde fram till en avhandling 2009. Många i denna forskargrupp på KI sitter på två stolar samtidigt då de är knutna till antroposofiska Vidarinstitutet i Järna.

Förutom forskningen (som inte övertygande visat effekt för någon alternativ behandling) så ansvarar NAFKAM för konsumentupplysning till de norska medborgarna om en mängd olika alternativmedicinska behandlingar. Nasjonalt informasjonssenter for alternativ behandling (NIFAB) har en hemsida med information som skall vara neutral, men som tidigare kritiserats hårt för att vara partiskt positiv till alternativmedicin.

Femton norska professorer inom biologi och medicin skrev 2009 ett brev till Helse- og omsorgsdepartementet om att NIFAB inte sköter sitt uppdrag att ge evidensbaserad information. ”Der vitenskapelig materiale er tatt med, er det i hovedsak selekterte, positive enkeltrapporter. Studier med negativ konklusjon synes ignorert. Hovedmengden av stoffet synes bibrakt av behandlernes egne interesseorganisasjoner, og dette gir et ensidig bilde av de forhåpninger pasientene kan ha ved slik behandling.”

Kritiken kanske gick hem, för fem år senare fick NAFKAM och NIFAB lite bättre betyg i en extern utvärdering som norska staten beställde. Där blev konklusionen att forskning och informationsmaterial klarade neutralitetskravet, men NAFKAM fick kritik för att man bara gjort ”pragmatiska” studier för att se på vad nytta patienter hade av att gå till exempelvis homeopat utan att först reda ut om de givna homeopatiska medlen hade någon effekt i sig själva. Och mirakelregistret ifrågasattes: ”Registerets funn kan aldri gi noen utsagnskraft i spørsmålet om effekt av behandling. Det forblir en samling av enkelthistorier”.

Erfarenheterna från USA och Norge är inte särskilt positiva. Jag hoppas därför att den nya utredningen inte kommer föreslå några svenska motsvarigheter till NCCIH, NAFKAM eller NIFAB. En statlig sanktionerad information om olika alternativa terapier kan lätt uppfattas som ett statligt godkännande av behandlingarna. Söker man fakta om olika alternativa behandlingsformer vill jag rekommendera boken Salvekvick och kvacksalveri av professor Edzard Ernst och Simon Singh, den går att låna på bibliotek eller köpa för en rimlig peng.

I direktiven från regeringen står också att ”Utredaren får lämna de andra förslag som är motiverade och samhällsekonomiskt effektiva för att öka patientsäkerheten för sådan vård som bedrivs utanför den etablerade hälso- och sjukvården”. Här är jag spänd på vad Kjell Asplund kan komma fram med.

Kanske kan han ge förslag på att höja åldersgränsen i kvacksalverilagstiftningen så att inga barn utsätts för alternativmedicin (idag är åldersgränsen 8 år). Vidare skulle man önska att kvacksalverilagen utvidgas så att inga allvarliga sjukdomar, där utebliven konventionell vård kan befaras leda till försämring, får behandlas av icke legitimerad personal. Dagens regler är helt ologiska i och med att alternativmedicinare idag inte får behandla cancer, men de får behandla hjärtsvikt; de får inte behandla diabetes, men de får behandla morbus Addison; de får inte behandla epilepsi, men de får behandla MS.

Jag litar i alla fall på Kjell Asplund; den här utredningen kan väl inte vara mer komplicerad än hans utredningar om Thomas Quick eller Paolo Macchiarini. Jag tycker mig se i min kristallkula att Stefan Nilsson (MP) och förespråkarna för alternativmedicin kommer bli besvikna när utredningen är klar.

MATS REIMER