Resemedicin eller Hur jag lärde mig älska vinäger

￭ Are you nervous Miss Hanna?

Den balinesiska solen är stark och reflekteras i vattnet medan jag kisar under kepsen mot min instruktör och undrar vad i hela friden jag har gett mig in på. Hjärtat slår som en hammare i bröstet, handflatorna som griper om båtskanten är svettiga och jag misstänker att mitt ansikte antagit en ännu blekare nyans än det brukar ha.

– Oh, just a little bit, säger jag och försöker desperat låta tuff och självsäker.

– No worries, miss Hanna, no worries säger instruktören och skrattar.

Nu tvivlar jag inte bara på mitt eget förstånd utan även instruktörens. Det känns definitivt inte som ”no worries” att dyka ned 18 meter under vattnet med en tank syre. Hade människor varit menade att simma under vattnet mer än några minuter hade vi väl haft gälar? Och alla de där sakerna jag lärde mig om dykning igår, hur kan de bara ha försvunnit ur huvudet? Vad var symtomen för dykarsjuka nu igen? Vad händer om jag blir stucken av en skorpionfisk? Vänta nu, finns det hajar i det här korallrevet? Tänk om jag får någon konstig bakterieinfektion i den här lagunen. Kanske borde jag ändå slängt ned de där gamla pencillintabletterna som jag hittade i medicinskåpet i resväskan. Nästa gång ska jag minsann följa listorna för ett reseapotek till punkt och pricka!

Den sista meningen är såklart en lögn, ungefär som att jag lovar mig själv att inte snooza väckarklockan varje morgon. Jag vet mycket väl att jag inte kommer följa någon annan lista än min egen, eftersom jag anser att många reseapotekslistor är alldeles för långa och skulle ta upp en alldeles för stor del av bagaget. Många av dem innehåller nog mer läkemedel och material än människor normalt har hemma. De är dessutom kraftigt generaliserade och ofokuserade såtillvida att de varken ser till individ eller resmål. Ett perfekt reseapotek är ett som gör att du är förberedd på eventuella (och realistiska) problem som kan uppstå på just din resa. Jag sätter ihop mitt genom att ha en liten bas bestående av smärtstillande, antihistamin, lite olika plåster, medel mot diarré och handsprit. Därefter tänker jag igenom följande områden:

1. Redan förekommande medicinska problem – se till att du i god tid har de mediciner som du använder. Det är lätt att tro att det är mystiska infektioner som är farligast för resenärer, men mortalitetsstudier har visat att det är kardiovaskulära sjukdomar som orsakar mest död under resor. Glöm alltså inte dina betablockare och blodförtunnande hemma. Det kan också vara bra att veta att inga länder delar receptsystem med varandra. Man kan hämta ut läkemedel inom EU om man har pappersrecept med sig samt om farmaceuten kan tolka receptet. Personal på apotek vet att detta kan vara väldigt svårt då vissa utländska recept skiljer sig markant från svenska recept. Tänk också på att inte stoppa ner medicinerna i resväskan utan ta med dem i handbagaget om väskan skulle råka komma på avvägar. Jag lovar att du inte ångrar dig när du gett dig själv en irritationsmigrän för att grannen i flygstolen bredvid snarkar så ingen annan i kabinen kan sova.

2. Reslängd – jag är emot att ha alldeles för mycket saker med sig men det är lika illa att bara packa ner två plåster och en tablett febernedsättande om man ska vara borta i en månad. Var selektiv i det du packar, men se till att det du väljer att ha med sig kommer räcka under hela resan. Om dina läkemedel skulle ta slut ändå använd dig av substansnamnet och inte handelsnamnet på läkemedlet så är chanserna större att apotekaren förstår vad du behöver.

3. Destination – resenärer som reser till helt olika delar av världen har naturligtvis olika hälsorelaterade behov. Myggmedel och solkräm behövs antagligen inte på en resa till Island i februari, liksom massor av stödbandage och elastiska bindor antagligen bara kommer ta upp en massa plats under en resa till vingårdarna i Toscana. På en semester i svenska fjällen kan det vara bra att ta med sig myggmedel och kortisonkräm medan en solsemester vid ekvatorn kräver mycket (och hög) solskyddsfaktor och möjligen vätskeersättning. Vill man vara extra duktig kan man googla på hur sjukvården ser ut just dit man ska resa. Vart finns det apotek och vårdcentraler?

4. Reseaktiviteter – ska man ut på en båt och vet med sig att man är åksjuk stoppar man såklart ner lite tabletter för detta i handbagaget och om man ska ut och vandra till Machu Picchu bör man vara förberedd med förband och plåster. Har man tänkt lära sig en ny aktivitet kan det vara en bra idé att läsa på om vilka som är de vanligaste hälsorelaterade problemen. För dykning är det inte speciellt hög risk att drabbas av dykarsjukan utan, enligt min instruktör, är det vanligast att man bränner sig i solen när man befinner sig på båten samt att man inte tryckutjämnar ordentligt och får problem med öronen.

Så kommer då stunden när det är dags att lämna båten och ta mina första stapplande simtag under vattnet. Efter en stund under vattnet undrar jag varför jag inte gjort detta tidigare, det känns som att jag har hamnat mitt i en vacker naturfilm. Vi simmar, eller jag blir väl snarare meddragen, runt korallreven med blåfläckiga stingrockor, clownfiskar och en och annan lejonfisk. Under andra dyket börjar det dock kännas som att jag gnuggat min underarm mot brännässlor. Uppe på båten är vänster underarm röd och full av eksem. Min instruktör har liknande utslag och förklarar att det kan komma av ”coral spam or baby jelly fish”. Det bästa sättet att lindra utslagen är inte med kortisonsalva eller sprit utan tydligen med vinäger då det lindrar toxinets effekter och förhindrar att det sprids. På väg tillbaka till dykcentret stannar vi vid en mataffär och på kvällen tar jag fram mitt reseapotek och antihistaminer. När jag vaknar på morgonen är utslagen och klådan nästan borta så jag förbereder mig för mina sista dyk vid en sänkt u-båt.

– Are you nervous miss Hanna?

– No, it's gonna be fine. I’ve got the vinegar right here in my bag.

HANNA JUSTAD