”Säg åtminstone att det var ett korkat beslut”

Häromdagen läste jag ”Patientsäkerheten är inte hotad” från chefshåll i en tidningsartikel om sjukvården. Hur ofta läser vi inte det? En snabb googling senare satt jag med 40 flikar i webbläsaren. Artiklarna från lokaltidningar runt om i Sverige hade samma disposition: En representant från vårdgolvet larmar om att patientsäkerheten är hotad. Vårdarbetarna orkar inte mer, de hinner inte ge patienterna mediciner och patienterna vårdas i sköljrummet. Efter det följer ett stycke där den fackliga företrädaren uttalar sig. Och, avslutningsvis, uttalandet från en högt uppsatt chef, sjukvårdsdirektör eller politiker som inte håller med.

”Patientsäkerheten går att garantera”, ”Läget är ansträngt, men under kontroll”, ”Det är bekymmersamt, men patientsäkerheten är inte påverkad”, ”Patientsäkerheten upprätthålls”. Efter den tjugonde artikeln började jag fnissa lite för mig själv. Varför verkar det vara omöjligt att erkänna problem? I den näst sista texten innan jag stänger datorns lock hittar jag det äntligen. En förvaltningschef säger: ”Det var ett korkat beslut, det ser vi i efterhand.” Jag vet egentligen ingenting om denna förvaltningschefs förvaltningsförmåga, men direkt får han mitt förtroende. Att erkänna ett problem är väl första steget till att lösa det?

Oviljan att bekräfta personalen fick mig att fundera på varför de uttalar sig som de gör. Jag har själv arbetat många timmar i olika patientosäkra miljöer där vi mitt i allt elände ömsom skrattat, ömsom gråtit åt ledningens eller politikernas svar i medier. Kanske tycker de inte att det är patientosäkert? Att vårdpersonalen bara inbillar sig? Men vi som står mitt i kaoset tappar ju respekten för dem som förnekar vår högst reella verklighet gång på gång. Eller är det en medveten strategi att ständigt förneka eftersom man inte har någon lösning?

Jag googlade vidare och läste om sjukvårdskommunikatörers olika uppdrag. Som exempelvis att skydda organisationens anseende genom att inte ljuga eller uttala sig om sådant man inte vet. Att vara ärlig, saklig och korrekt ansågs vara viktigt i kontakten med journalister och allmänheten. Att våga säga att man haft fel, att kunna svara: ”Jag vet inte”. Är det kommunikatörer som medietränat sjukvårdschefer och politiker så verkar de dock ha misslyckats.

Föga förvånande har frasen ”Patientsäkerheten är inte hotad” blivit vald till sjukvårdens klyschigaste klyscha i en omröstning i Dagens Medicin. Snälla chefer och politiker, våga vara mänskliga! Om avsikten med att förneka problem har varit att skydda organisationens anseende, sluta med det. Det fungerar inte. Vi förstår att inte alla chefer har makten att förändra hela sjukvården. Men ni kan säga ”Om mina kollegor på vårdgolvet anser att de inte längre kan bedriva en säker vård, då har vi ett stort problem. Jag vet att de sliter varje dag för att ta hand om våra patienter. Mitt jobb är nu att försöka slita lika hårt för att hitta en lösning”. Eller åtminstone: ”Ja. Det var ett korkat beslut.”

Jag vågar lova att organisationens anseende vinner på det i längden.

Sofie Naredi, sjuksköterska på SOS Alarm, Stockholm