Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Sex onödiga saker som medicinska bibliotekarier gör

Publicerad: 3 november 2014, 08:14

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Så här tycker ett gäng unga folkliga bibliotekarier som jag intervjuade vid en bättre middag på lokal nyligen. Obs! Innan vinet hade kommit på bordet. Många av dessa unga bibliotekariers funderingar kan även appliceras på oss sjukhusbibliotekarier.

Sjukhusbibliotekarier tolkar: Ointuitiva tekniska system orsakar mycket onödigt jobb. Kampen pågår ständigt för att besegra de fyrkantiga kolosserna. Javisst, sure, även medicinska bibliotekarier måste lägga onödigt mycket tid på att förklara de tekniska systemen eftersom uslingarna många gånger är osmidiga likt en järndörr vars gångjärn inte oljats sedan spanska inkvisitionen. Sjukhusbibliotekarier tjänstgör som tolkar för att systemen inte blev tydliga nog när de konstruerades.

Sjukhusbibliotekarier syndar: Sjukhusbibliotekarier syndar av bara farten och tar ibland ut dokument i pappersform. Går rakt emot vad de själva säger till brukarna när de förespråkar och utbildar kunderna i digital hantering av dokument. Medicinska bibliotekarier vill ligga framom främsta linjen när det gäller tekniken, men ajsan-bajsan, syndar själva väldigt mycket!

Sjukhusbibliotekarier tourguidar: Biblioteksmiljöerna är ibland ett urbota sorgligt kapitel. Design, skyltning med mera kan vara rent användarfientliga. Bibliotekarier nödgas extraknäcka som tourguider från Sun Travels, Heaven Is A Place On Earth Touring eller någon annan resebyrå för att kunderna inte ska gå bort sig i den villande snårskogen.

Sjukhusbibliotekarier "Lost in Librarianship": Bibliotekarier fastnar ibland i små illvilliga rutiner och går vilse. "Lost in Librarianship" skulle diagnosen kunna bli. Jämför med fluga som sitter fast i spindelnät! Den kommer aldrig därifrån.

Sjukhusbibliotekarier drabbas av Kan själv-syndromet: Bibliotekarier kan stundom drabbas av dåligt minne gränsande till lätt demens, sjuklig iver, Kan Själv-syndromet eller vad vi ska kalla det. Man förtränger effektivt vilken fin utbildning man har och vad den faktiskt kan användas till. I stället förlorar man sig i detaljer och fifflar onödigt mycket med struntsaker som det oftast går att få hjälp med. När det sedan blir fråga om utveckling i yrket – då har man inte tid! I värsta fall är skallen helt tom på idéer. Stön och suck, orkar inte, kan inte, vill inte, går inte, så här har vi aldrig gjort och det var mycket bättre förr. Man vill helst följa väl beprövade rutiner som har funkat ända sedan prinsen kysste Törnrosa.

Bibliotekarier och bokuppsättning: Den manuella hanteringen av pappersluntorna pratar vi om. Sätta upp böcker kan många människor göra till exempel skolelever och studenter som behöver få arbetslivserfarenhet eller titta in i yrket. Även göra i ordning böcker – nej, de gör sig inte i ordning av sig själva utan de behöver en knuff på vägen ut mot låntagarna. Det här är inte bibliotekariejobb, men ändå tvingas många bibliotekarier lägga arbetstid på detta. Alltmedan läsförståelsen bland barn och unga i landet sjunker, men det kanske bara är en bagatell ...? Alltmedan vi får allt fler avancerade tekniska system som kräver att bibliotekarierna verkligen håller sig a jour med utvecklingen. UTVECKLINGEN! 

ING-BRITT PERSSON

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev