Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Själsliga mattpiskare

Publicerad: 3 februari 2017, 07:46

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Svåra att upptäcka ibland, skador på barn. Inre skador vare sig de är somatiska eller psykiska, kan vara ännu knepigare att få syn på i allt det dunkla.

Barn som är medberoende i ett missbruk, barn som får täcka upp för föräldrar, barn som tar på sig föräldrarnas problem, men utan att ha kapacitet att kunna lösa dem, barn som hör och ser sina föräldrar vara elaka mot varandra, ja, det finns många slags själsliga mattpiskare som kan snärta till ett barn. Det finns också miljoner barn som försörjer sig själva. Trots att det egentligen åvilar de vuxna att sörja för de sina.

Vi kan uppleva olika barndomar alltifrån Maxim Gorkijs ”En barndom” som 9-åring i arbetslivet i 1870-talets Ryssland till Bo Carpelans något mer ombonade ”Barndom” i 1920- och 30-talens Helsingfors. Titta in i Stefan Einhorns ”Pappan” som utkom 2016 där han syftar på sin pappa Jerzy Einhorn, den berömde cancerläkaren och färdas vidare med Alex Schulman i hans böcker om sina föräldrar.

Alex har skrivit om sin pappa i ”Skynda att älska” som utkom 2009. Allan Schulman, den karismatiske TV-producenten, som vi fullvuxna minns producerade Hylands Hörna för sådär elvahundratretton år sedan. Nu senast har Alex berättat om sin mamma, Lisette Schulman och vad ett alkoholmissbruk kan göra med en människa och en familj i ”Glöm mig” från 2016. Mycket gör ont i den boken och tack, Alex, för att du beskriver och vågar skriva, så att alla kan förstå.

Barn kan uthärda mycket, det finns ju maskrosbarn (!), men små människor varken kan eller ska behöva tåla allt. Särskilt ont måste det göra att höra föräldrarna vara elaka mot varandra. Troligen gör det ondare än en kraftig hurril i vredesmod då och då.

Barndomar kan se olika ut. Allt kan finnas i materiellt överflöd, men ändå kan det bli en påver barndom. Motsatsen uppträder också, ”vi hade det knapert, men vi hade varandra” som en känd artist nyligen uttryckte sig i ett TV-program. Man kan också heta Karl XII, född 17 juni 1682 på slottet Tre Kronor, död 30 november 1718 i Fredrikshald i Norge, och vara kung av Sverige från 1697 fram till sin död. Bullra på och kriga i hela sitt liv medan andra ligger inbäddade i bomull fram till 47-årsdagen. Ingetdera är idealiskt, men vi får den barndom vi får. Det gäller bara att förlika sig med den.

ING-BRITT PERSSON

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev