Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Sjukhus och bondgård liknar varandra

Publicerad: 21 februari 2011, 13:44

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Vad är det för skillnad mellan ett sjukhus och en bondgård? Många skillnader förstås, men
också en del likheter i atmosfären. Födslar och dödslar på varje ställe. Nära till liv och död med mycket action 24 timmar om dygnet och patienten i centrum. På bondgården är det förstås kossan Fina och hennes kollegor Granna, kolsvarta Katja som sparkas, gulprickiga Dora och svartvita Stjärna som allt cirkulerar kring. Mjölkproduktionen förstår ni, mjölkproduktionen är central!

De eminenta storfräsarna Prisse och Albin håller ett vakande kattöga på allt när de inte sover i skuggan bakom sliphuset, norpar råttor i sädesbingen eller slåss med grannens Sotis. Deras systrar Lisa och Tyra-Lisa väntar alltid smått och håller sig mest hemikring spanandes efter en avskild plats lämplig för födsel. Alla honkatter på gården heter Lisa eller Tyra-Lisa och enklast så. Farmors röda bäddsoffa under kristallkronan i salen har befunnits lämplig som förlossningssäng ett flertal gånger. Alla kan nog ana hur förtvivlans mycket det är att ta reda på efter en häftig barnsbörd med niolingar i värsta fall.

Snövita spetsen Bobbie och lortvita pudeln Putte, är trots skillnader i ras såta vänner eller kanske just därför. Bobbie som är större bestämmer och Putte som är klokare följer.

Nyfödda kalven i sin kuvös, kalvkasse om vi ska vara noga, en flyttbar hemsnickrad spjälhistoria som alltid ska fram när det väntas smått på gården. Det väntas alltid smått på en gård precis som på ett sjukhus. Oxen huserar längst bort i båset invid Stjärna, men de två talar aldrig om livet. Ingen idé att döpa oxen och därför kallas han bara Oxen för han ska bli till söndagsstekar och vardagsgrytor fast det vet han inte om än utan järvar lugnt sitt hö.

Ajax, Nelly, Dan och Majglans och förstås Guldprinsen som det alltid är extra fjäsk med är centrala medarbetare som man kan lita på i alla väder. Fast Majglans skelar och är dessutom svår att få in i skacklarna samt går även lätt i sken och det får man komma ihåg. Dessa trogna lojala nordsvenskor och ardennrar drar tillsammans med husbonden in det som är avgörande för gårdens försörjning. Gott frasigt hö, friskt brunnsvatten som aldrig varit i närheten av någon klor samt knaprig havre övergjuten med mörk melass är belöningen. Sommartid släppas på skogen för fri galopp med andra hästkollegor får ses som bonus i hästväg.

Vi gluttar in hos alla skära nassarna i stian och ingen idé att fjäska med några dop här inte. Deras öde är att bli till skinkor, korvar, syltor och korngrynspölsa med mejram innan jul. Saligt ovetande rumsterar de ystert om så att bosset ryker. Lev hårt, dö ung, hör vi nästan en halvvuxen kulting grymta. Tungviktiga avelsgaltarna Bertel, Sandor och Fjalar ids inte röra en grisfot. Äldsten Sanfrid senior ska i morgon ut på en liten resa eftersom storgaltar som har för vana att bita ihjäl små kultingar snabbt förpassas iväg på små enkelresor. Kollegan Knut klarar sig den här gången för inget kunde bevisas.

Vi får heller inte glömma kvigorna Tina & Marina och de andra ystra ungdjuren för att inte tala om sprättiga tuppen Östen, alla unghönsen utan styrsel varav Pia, Mia och Fia lever farligt nära att sluta som Chicken à la King. Värp, flickor, värp! manar de sega gammelhönorna Agata & Beata och så har vi de mer eller mindre kritvita getterna samt hela stora fårskocken med svarta fåret Sölve litet vid sidan av.

I natt blir det vak på femman två. Smått väntas. Förstföderska och då får vi hålla ett extra getöga för bocken Bruse-Ingvald i båset intill är inte till mycket hjälp i sådana här lägen. Extravak på trean ett för lynniga stoet Tilda visar tendenser. Jojomänsan, vill sparka mot nya fölet och liv i fara. Kanske får man rent av överväga att skilja mor och barn åt? Märklig alarmerande hästhosta från stallet. Bör expertis i form av veterinär Vogt i sin vita sportbil inkallas? Ingen föda efter kl 22 på fyran, sjuan och nian för slakt i morgonbitti. Vätska kan ges på åttan ett som börjar komma sig efter koliken. Rosa ligger i extrabås, men får snart flytta in på sal. Docka är brunstig, seminör behöver tillkallas och Blenda vill aldrig bli med kalv. Ett försök till eller beställa transport till stan och slakthuset? Ja, för Blenda alltså.

Vi är många som trivs med vården och att arbeta i vårdmiljöer. Det finns förstås fler ställen än sjukhus och bondgårdar där det är liv och rörelse dygnet om. Flygplatser, spelhålor i Las Vegas, polisen, maffian, taxi, brandkåren och MacDonald´s har verksamhet hela dygnet, men de fick rekrytera någon annanstans för vi valde vården.

Tro nu inte att det här är någon mystisk allegori från min egen arbetsgivare NU-sjukvården. Nej då, jag erinrar mig ibland livet på en gård i södra Norrlands inland under 1950-, 60- och 70-talen where the action was. Det finns något mycket trivsamt, tryggt och välbekant med atmosfären på ett sjukhus where the action is.

ING-BRITT PERSSON

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev