Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag16.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Ska bli sjuksköterska jag tralala

Publicerad: 23 April 2010, 06:32

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


De hette Syster Norda, Syster Helga eller Syster Märta och var gifta med en fjärdingsman eller en landsfiskal. Distriktssköterskor av Guds nåde som efterträdde varandra i tjänstens grå pansar: Präktig dräktjacka med axelklaffar och skärp i midjan, rak kjol utrustad med praktiskt gångveck, en vit blus med stärkkrage förskräckt framskymtandes i halsen liksom brosch med kors och alltsammans krönt med en liten rund barett-liknande huvudbonad med uppvikt kant. Svarta handskar, systerskor och vintertid svarta foträta läderstövlar kompletterat med en vit lottapäls vid sträng kyla. Frisyren i kort permanent alternativt stadig knut i nacken med hårnät om. Säg att vi sveper in denna skapelse i en suggestiv doftkombination av sprit och desinfektionsmedel och vi har en distriktssköterska rätt ur min norrländska barndom.

Systrarna susade fram i Saab:ar ute på de ringliga grusvägarna genom storskogarna i Norrland. De uppsökte tappert varenda liten stuga i varendaste liten by. Till lands och till sjöss, över stock och sten gick färden. Rädderskor i nöden. Sjuksköterskor med power. Kunde nog hända att någon vikarierande doktor också fick känna av den där powern. Folket trodde på sina distriktssköterskor som kände patienterna utan och innan och det precis bokstavligen. Lägg därtill den utmärkta lokalkännedom som powersyrrorna fick av allt kuskande i sina distrikt. Klart att de erfarna och kapabla systrarna förstod patienternas behov, klart att de sågs med blidaste ögonen, klart att de alltid omtalades med mycket värme. Distriktssköterskan och distriktsbarnmorskan var ofta den närmaste hälsohjälpen i glesbygden förr. De här systrarna levde kvar i folkminnet även efter sitt utträde ur jordelivet och man höll noga reda på deras barn och barnbarn och vad det blev av dem.

Diverse intrikata kulturkrockar mellan medicin och omvårdnad kunde segla upp emellanåt. Således cirkulerade en historia på bygden om en doktor som hastigt hade fått tänka om i en eller annan fråga eftersom: ” Syster har sagt det!”, enligt patientens orubbliga påstående. ”Jaha, har Syster sagt det - då behövs ju inte jag” hade doktorn maliciöst konstaterat. Som det säkert går upp för var och en, så insåg den här doktorn till fullo betydelsen av ordet retirera och när det faller sig lämpligt att praktisera det.

Nästan en kvinnoålder senare gläder jag mig åt att här i NU-sjukvården då och då träffa på ungdomar som funderar på att välja `Distrikt´när de så småningom blir färdiga sjuksköterskor. De unga lystrar till namn som Petra, Jennie och Mattias, men även en och annan Bahram, Dursune och Ciwan överväger samma specialisering, medan Abdulrahman inte har bestämt sig än.

Färska uttömmande svar på vad yrket innebär idag kan man inhämta i den nyutkomna boken ”Att bli sjuksköterska : en introduktion till yrke och ämne” med Elisabeth Dahlborg Lyckhage som redaktör. (Studentlitteratur, 2010). Om redaktören själv kan kort sägas: Sjuksköterska sedan 1977 och doktorsexamen i vårdpedagogik 2003. Arbetar som lektor vid Högskolan Väst i Trollhättan och vid Göteborgs universitet. Samtliga författare är sjuksköterskor, lärare och aktiva forskare vid olika sjuksköterskeutbildningar i Sverige, läser jag på omslagets baksida.

Vad är syftet med boken? Jo, att introducera yrket och det vetenskapliga ämnet för studenter som påbörjat sjuksköterskeutbildningen. ”Att bli sjuksköterska” kan förstås också läsas av andra yrkesgrupper inom vård och omsorg som trängtar efter att få en klarare bild av sjuksköterskans formella kompetens. En bibliotekarie liksom andra icke-vårdarbetare kan tycka att boken är mycket intressant och belysande. Bokomslaget går i fräscht ljusblått-grått, men det är även fräscht i en annan bemärkelse. Man har nämligen fotat en rockficka med en rad pennor instuckna samt en namnbricka med texten: ANTON, Leg. Sjuksköterska

ING-BRITT PERSSON

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev