Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag27.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Skolinspektionen godtar föräldrars vanföreställningar om elallergi

Publicerad: 27 Juni 2016, 11:15

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Den nya rektorn på en skola i Åtvidaberg fick ärva ett svårt problem från sin företrädare: ett par föräldrar som anser att deras barn är överkänsligt för elektromagnetiska fält krävde elsanering av skolan och stopp för installering av trådlöst nätverk. Enligt föräldrarnas anmälan till Skolinspektionen är barnet den fjärde generationen i släkten som lider av elöverkänslighet.

Som stöd för diagnosen elöverkänslighet hade föräldrarna skaffat två läkarintyg. Det ena kom från Ulrika Åberg i Skövde, som tidigare varnats av HSAN efter att ha ställt diagnosen elallergi på ett skolbarn. Det andra intyget var författat av Per-Arne Öckerman, tidigare professor i klinisk kemi men numera privatpraktiserande inom ”integrativ” medicin.

Den av riksmedia uppmärksammade anmärkningen Skolinspektionen riktat mot kommunen handlar om ren formalia. Skolan hade, trots att eleven inte hade några problem att uppfylla inlärningsmålen, ändå gjort en grundlig utredning om det behövdes särskilt stöd, och kommit fram till att det inte fanns något sådant behov. Skolans personal kunde inte se att eleven i fråga på något sätt mått dåligt vid vistelse i skolan.

Det inspektionen kritiserat är blott att rektor inte författat ett skriftligt beslut om att något särskilt stöd inte behövdes.Ett sådant myndighetsbeslut från rektor ”är en förutsättning för att frågan om särskilt stöd skall kunna överprövas efter överklagande hos Skolväsendets överklagandenämnd. Av Skolinspektionens utredning framgår att rektor inte har fattat ett beslut om att ett åtgärdsprogram inte skall utarbetas”.

Ett juridiskt korrekt påpekande, till föga nytta för vare sig rektor eller de anmälande föräldrarna. Det anmärkningsvärda i Skolinspektionens skrivelse är i stället att myndigheten tycks mena att skolan bör ta den påstådda elallergin på fullt allvar, när den rimliga bedömningen i stället är att det rör sig om en vanföreställning hos föräldrarna.

Skolinspektionen vill framhålla att en försvårande omständighet i sammanhanget är att vårdnadshavarna har påtalat att de inte vill att skolan skall prata med eleven om elevens el-överkänslighet. Detta bidrar till att det blir svårt för eleven och skolan att uppmärksamma och härleda eventuella symtom på el-överkänslighet som uppkommer på skolan.”

Skolinspektionen vill framhålla att det … är viktigt att … skolpersonal samarbetar med eleven och elevens vårdnadshavare vid utredningar. I samarbetet är det nödvändigt att det finns en lyhördhet inför elevens och vårdnadshavarnas unika kunskaper om situationen.”

Man borde snarare framhålla att skolan brustit på ett helt annat sätt. Föräldrarna har ofta hållit barnet hemma från skolan, och de skriver i sin anmälan att barnet inte heller kunnat delta i olika fritidsaktiviteter och att en stor del av sommarlovet tillbringades inomhus i elsanerat hus. Det låter därmed som om man kan befara att barnet far illa av sjukliggörande och isolering, och att skolan därför borde övervägt att göra en orosanmälan enligt socialtjänstlagen.

MATS REIMER

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev