Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Smärtpatienter för med sig ett stort ansvar

Publicerad: 30 januari 2011, 20:35

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Smärta och värk är ett gissel. Ett symtom som är lika vanligt som komplext. Ett symtom som kan ha sitt ursprung eller del i både benigna och maligna tillstånd, sjukdomar, syndrom och skador. Ett symtom där prevalensen av komorbiditet är hög, där genesen kan vara både fysisk, psykisk, central, perifer, hormonell, biomekanisk, patologisk, normal.
Smärttillstånd påverkas av kultur, sociala faktorer, beteendemönster samt en rad okända faktorer och sammanhang.
Ett symtom där många patienter är och förblir odiagnostiserade.

Smärttillstånd är dessutom inte bara svåra att utreda, det är också svårt att avgöra specifik effekt av behandlingar då metoderna/åtgärderna till stor del är trubbiga (kirurgi, fysioterapi, manuella terapier, psykoterapi ) och multimodala. Till detta har vi symtomets stora subjektivitet och mottaglighet för placebo.

Häri ligger ett enormt ansvar, för att inte säga skyldighet, hos den enskilde vårdgivaren. Framförallt hos oss som dagligen arbetar med trubbiga instrument, såväl i vår diagnostik som i vår behandling. En skyldighet att idka självkritik och identifiera fallgropar såsom behandlingsdiagnostik och confirmation bias. En skyldighet att tänka till kring plausibilitet, kausalitet och placebo.   

En skyldighet, enligt svensk lag, att i största möjliga mån låta diagnostik och åtgärd/behandling stå på evidensbaserad grund. En skyldighet att utvecklas med vetenskapen, även om det innebär omvägar, omprövningar för oss själva. Med varje egen ”sanning” minskar chanserna att hitta svaren. Det vetenskapliga förhållningssättet är essentiellt.

Vi kan inte ta genvägar, hitta på egna lösningar eller för den delen drabbas av hybris i vår iver att hjälpa.

Fallgroparna är som sagt många och komplexiteten stor. Det finns dessutom för lite tid, pengar och kompetens. Det är inte förvånande att många patienter känner en uppgivenhet och förtvivlan. Inte heller är det förvånande eller svårt att förstå varför dessa söker sig till det förlovande landet av magiska svar. Alternativmedicinen. 

Det kan vara oerhört tålamodskrävande och ledsamt att peppras med anekdoter om hur fantastiska dessa alternativa terapier är, hur den alternativa läkekonsten besitter alla svar, hur urusla vi är, hur vi inte förstår någonting, hur trångsynta vi är och hur läkemedelsbolagen har förgiftat våra sinnen. Vi får försöka komma ihåg att vi, säkert i många fall, bär en stor del i patientens sökande efter svar och hjälp. 

En viss ironi kan dock skönjas i att kvacksalvarnas framgångar är beroende av bristen på skyldigheter. Skyldigheter som skolmedicinen har, just för patienternas skull. Att hjälpa patienter genom att ge alternativa terapeuter skyldigheter är motsägelsefullt och kontraproduktivt av uppenbara orsaker. Däremot måste den konventionella vården förstå varför patienter är missnöjda, ledsna och arga.

Vi måste helt enkelt bli mycket bättre på att bemöta och utreda dessa patienter.  

Tack för ordet!

HANNA BRUS

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News