Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Snälla Åsa Moberg, släck inte lampan som Florence tände!

Publicerad: 5 februari 2009, 09:32

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Jag har inte läst så mycket av Åsa Moberg, men jag har respekt för att hon rationellt och klartänkt vägrar relativisera (bagatellisera) psykisk sjukdom och psykiska funktionshinder; det är det alldeles för många humanistiska intellektuella som gör. (Nu senast den skådespelande icke-psykotiske studenten från kostfack och hennes polare.)

Så jag blev lite förvånad när Åsa i Dagens Medicin tog till storsläggan mot den bok som jag tyckte var min mest givande läsupplevelse förra sommaren. Författarna till Salvekvick och kvacksalveri avfärdar hon som ”vetenskapsfundamentalister”, och kommer sedan med en kritik av Edzard Ernsts och Simon Singhs tolkning av Florence Nightingales gärning.

Ernst & Singh menar sig leverera ”sanningen om alternativmedicinen”, och jag tycker för min del att de har lyckats skriva den mest begripliga, lättlästa och korrekta exposén, över de olika terapier som samsas (eller kivas) inom begreppet KAM, som utgetts på svenska till dags dato.

Florence är med på ett litet hörn i boken, som ett av flera exempel på att vill man ta reda på hur verkligheten ser ut så är en vetenskaplig insamling och analys av kvantitativa data (och om möjligt en kontrollerad studie) i regel överlägsen andra metoder. Andra historiska exempel jag minns från boken är John Snow och koleraepidemin, James Lind och skörbjuggen och Alexander Hamiltons tidiga bevis för att åderlåtning var negativt.

Om jag minns rätt så blev Florence i denna bok ett exempel på hur man med data kan övertrumfa tyckande och att diagram med grafik kan göra siffror mer lättförståeliga så att även politiker begriper. På en bok om medicinsk statistik jag köpte nyligen pryddes omslaget med ett diagram som Florence gjort.

Jag skall absolut inte polemisera med Åsa om hur man skall tolka damen med lampan och hennes liv och gärning, men jag förstår att Åsa (som skrivit en hel bok om Florence) tycker att de vetenskapsfundamentalistiska grabbarna varit slarviga och ovetenskapliga och därmed kommit fram till en felaktig beskrivning.

Åsa menar nog att ”sanningen” om Florence Nightingale inte är relativ, utan att hennes egen beskrivning är mer korrekt än den summariska bild E&S tecknat. Och därmed placerar hon sig rimligen i samma positivistiska hörn som jag befinner mig i tillsammans med E&S. Även om det aldrig nås en absolut sanning så finns det påståenden om verkliga fakta som är mer eller mindre sanna än andra påståenden.

Åsa skriver i sin debattartikel att ”hon [Florence] utförde inga vetenskapliga tester”, medan E&S hävdar att Florence lät göra en randomiserad studie av om utbildade sköterskor medförde att fler patienter överlevde än när outbildade tog hand om de sjuka. Så var förstås fallet, och därmed kunde hon bevisa att det samband man tidigare observerat (att utbildade sköterskor medförde högre mortalitet) var ett falskt samband (som berodde på att de utbildade i regel fick hand om de svårast sjuka).

Antingen gick det till ungefär så eller också gjorde det inte det. Jag kan förstås inte avgöra om Åsa eller E&S har rätt här, om det var en randomiserad studie eller en rent statistisk analys av observerade data som justerats för kända confounders. För huvudbudskapet i boken Salvekvick och kvacksalveri spelar det ingen roll. När jag läser vad förlaget skriver om Åsas bok låter det ju som om hon och E&S inte alls står långt ifrån varandra: ”Florence Nightingale var motsatsen till det som myten har förvandlat henne till: hon var extremt välartikulerad, en stridbar samhällsdebattör med glödande intresse för ekonomi och hon hade en knivskarp formuleringsförmåga. För henne blev statistiken ett vapen i den revolution som hennes nytänkande inom vården innebar.”

Hur som helst, läs gärna Åsas bok om Florence, och hoppa sedan över de fem sidor som E&S skriver om The Lady with the Lamp. Men fortsätt sedan och läs resten av Salvekvick och kvacksalveri, de övriga 350 sidorna är fyllda av viktig rationell kunskap, helt i Nightingales anda som jag uppfattar den.

(Jag skall nog köpa Åsa Mobergs bok, för jag är nyfiken på en annan historia om Florence. Är det sant att hon var mer eller mindre sängliggande i bortåt tjugo år, och var det i så fall kroniskt trötthetssyndrom eller en mer somatisk sjukdom?)

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev