Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Starköl till jourteamet

Publicerad: 6 augusti 2009, 07:04

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Vi förflyttar oss till tidigt 60-tal och självklart gjorde doktorn  hembesök om det behövdes och ” … 1961 hade ingen hört talas om några  vårdcentraler.” Inte så anmärkningsvärt, men sedan häpnar man över mycket  märkliga tillstånd som på den tiden tycks ha varit mera legio än undantag på  vissa kliniker ” … en back starköl under soffan på läkarexpeditionen inför jourerna.”

Kära läsare, som ni märker syftar jag inte på tillståndet i dagens  vård-Sverige utan på ”Medicinska memoarer”, författaren och läkaren PC Jersilds självbiografi från 2006.

Den är, förutom mindre kapitel, indelad i fyra större som kort och gott  heter Nybörjare i läkarskolan - Medicinens mellanstadium - Legitimerad –  Yrkesförfattare.

PC Jersild låter oss förstå att öldrickandet var utbrett bland de manliga  medicinstudenterna. Det ansågs, enligt gammal tradition, som en självklarhet att  man som assistent turades om med att skaffa fram starköl till jourteamet. Vi  pratar om teamet på en kirurgklinik nu och större delen av dagen stod faktiskt  lådan orörd, men mot kvällen klämdes en och annan öl. Om de kvinnliga  medicinstudenternas dryckesvanor sägs intet. Eller, vilket är mycket troligt,  den unge Jersild hade inte insyn i deras värld.

Varför blir man doktor? Läkaryrket har status, det är fint och välbetalt.  Man kan vilja skaffa sig en viss kontroll över livet och kanske särskilt över  dess djävligheter. Utbildningen är internationellt gångbar. Lägg därtill att man  har en storebror som lider av lung-tbc och som bär på litet väl orealistiska  drömmar om att själv få läsa medicin.

Dessa var huvudskälen när PC Jersild travade iväg till Karolinska  institutet en snöig januaridag 1955 för att börja sina  medicinstudier.

Om det till äventyrs är någon som inte alls känner till PC Jersild, så  säger jag att han blev förstås verkligen doktor till sist, men inte nog med det.  Han uppnådde också sin dröm om att bli en etablerad författare t o m en av våra  stora svenska författare.

Eller med hans egna ord och jag citerar från bokens baksida: ”Det var  inte läkare jag ville bli som ung – utan författare. Men jag måste ju försörja  mig. Därför har jag vid sidan av mitt liv som författare haft ett annat liv, ett  andraplansliv, det medicinska. Det är vad Medicinska memoarer handlar om. Hur  det var att läsa medicin och som ung läkare kastas in i situationer man inte var  vuxen.”

Jersild drar sig inte heller för att ironisera över sin egen kår: ” Att  läsa medicin är en inskolning i en roll.    Att vara medicinare och läkare är i hög grad att inta en pose.

Läkare skall uppträda på ett visst sätt och omge sig med en särskild air,  en nimbus som inte sällan tangerar en övermänniskoföreställning. I denna inövade  professionella självöverskattning ingår att värna sitt kunskapsmonopol och veta  bäst, visa sig handlingskraftig och kunna fatta snabba beslut också när detta  inte krävs – samt att inte vara alltför snar att erkänna sina misstag.”

Varför ska du låna din tid till ”Medicinska memoarer”? Tänk dig att du  går på en gata och ser dig omkring. Visst lägger du märke till ett och annat,  men om du tar en sväng över stan med en helikopter bjuds du på ett panorama.  Svensk medicinhistoria skildrad av en högklassig författare ger dig vidgade  vårdvyer, en hel del drastisk humor samt näring och vitaminer, utlovar jag som  har trivts i hans minnen under några sommarkvällar. 

ING-BRITT PERSSON

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev