Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Svår septisk chock i Bangladesh

Publicerad: 25 april 2013, 08:31

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Hur går det till när man drabbas av akut septisk chock i Dhaka, Bangladesh? Tänk om man inte får gå på toaletten när man behöver? Löneavdrag för minuterna man är borta, men först begära tillstånd av förmannen på jobbet, just det, Mannen. Det kan bli ja eller nej eftersom man förväntas ha varit på toa hemma på morgonen. Sedan dricker man ingenting på hela dagen för att slippa löneavdrag plus förödmjukelse. Olidlig värme, risk för uttorkning och det ständiga gisslet konstant undernäring p g a brist på ordentlig mat, ljus och rent vatten ökar risken för sjukdomar.

Vi tittar in i en av textilfabrikerna, kanske i en av Bjarnes fabriker. Danske direktör Bjarne som startar textilfabriker i Bangladesh med hjälp av biståndspengar. Hjälp till självhjälp, ni vet. Några företag där villkoren är någorlunda OK och så bakom Potemkin-kulisserna en helt annan fasad som i textilfabriken Copenhagen Garment Inc. Dödsfälla i form av stor hangar i raseringsfärdigt skick. Varje morgon i gryningen spyr bussarna ut sin levande last av flickor varav en hel del säger sig vara "väldigt mycket sexton år" dvs knappt tolv år om ens det.

Det är vanligt med akut septisk chock på textilfabrikerna i Dhaka. Som överallt annars i världen förväntas kvinnor lösa problem litet så där osynligt. Menstruationsproblem t ex och nu talar vi inte mensmärtor utan snarare hur man sköter sig under de dagarna. Man tar vad som finns till hands som textiltrasor direkt från fabriksgolvet. Använder de smutsiga trasorna som tamponger. Eftersom många av de kvinnliga textilarbetarna redan har nedsatt hälsa har det här problemet blivit så vanligt att det har fått ett eget namn: Textilflickesyndromet. Tror ni man får medicinsk hjälp när det inträffar? Ha, ni förstår väl att förmannen vill ha ut offret på gatan snabbast möjligt!

Helena Thorfinn, född 1964, med förflutet som journalist på SvD, TV4 och SVT innan hon sadlade om till biståndsanalytiker på Sida och Rädda Barnen, vet vad hon talar om efter tre år på svenska ambassaden i Dhaka, huvudstad i Bangladesh.

"Innan floden tar oss" är Thorfinns debutroman. En mycket spännande och insiktsfull skildring av Sofia och Janne, ett svenskt par som reser ut till Dhaka för att arbeta med bistånd. Sofia har fått tjänsten som biståndschef på svenska ambassaden, maken Janne är medföljande. Ja, redan här anar vi problem – en make som är medföljande! Småbarnen Noella och Teo ingår också i familjen, så nanny Janne får att göra – eller så inte alls för i Bangla förväntas även biståndsfolk omge sig med en stab av tjänare för annars fungerar inte vardagslivet. Svenske läraren Janne dväljs som en pascha i umgänget med de andra i den stora internationella biståndsfamiljen i Dhaka. Tennismatcherna, livet vid poolkanten, middagarna på klubben, den årliga Glitterbalen och andra isklirrande festivitas.

Obetalbar diplomathumor serverar Helena Thorfinn speciellt i skepnad av den svenske ambassadören Moberg, ABBA kallad bland sina internationella bekantskaper. Mobergs främsta intresse är att slippa problem i residenset särskilt med skåpsupande hustru Vanja, Hippieprinsessan som hon benämndes i sin ungdom när Moberg föll platt. Världsfrånvände Mobergs egentliga passion är språkforskning i det fascinerande språket bengali, banglan som man kallar det talade språket. Kemon achen. Khub bhalo? Eller God dag, hur mår ni?  - Och, kära läsare, jag önskar jag visste vad: Läs boken! heter på bengali.

ING-BRITT PERSSON

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News