Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag30.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Totalskada i väntan på julen

Publicerad: 5 December 2018, 09:15

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Vad ska man göra när man hatar julen?

En del människor kommer inte överens med julen. År efter år vältrar de sig i samma gnissel över julhögtiden och dess inbillade måsten. Tänk om les misérables överförde sin läckande energi på att göra jul i stället! Hur annorlunda skulle inte det bli. Kanske har julhatarna aldrig riktigt lärt sig hantera julfenomenet? Eller så har Någon alltid ordnat åt dem och därmed har de gått miste om möjligheten att få in rätta knycket i hur man julfirar under varierande förhållanden. Förr eller senare i livet bär det till och då står de där oförmögna i nollställt läge utan julmanual. Uppsöka julakuten? Nej, visst, där är det fullt, så man riskerar att få vänta i dygn. Många människor har sällan tänkt på hur tacksamma de skulle kunna vara över sådana struntkrämpor som julen. Inte ska det väl behövas ett krig för att julhatarna ska komma till medvetande? Jo, det ska det nog. Eller en totalskada.

Totalskada i väntan på julen

I väntans tider – här avser Sjukhusbibliotekarien advent och jul, men låt gå för vilka väntans tider som helst – skulle vi kunna läsa något tänkvärt om hur det kan bli när man förlorar allt i livet. I romanen ”Totalskada” av Helena von Zweibergk tydliggör författaren det för oss. Agneta ska bara bryna litet styckad hare inför morgondagens bjudmiddag och medan bitarna får färg stjäl hon sig till ett snabbt cigarettbloss ute på trappan.

Det lilla blosset utvecklas snabbt till ett totalbloss när grytan med köttstyckena fattar eld. Maken Xavier rycker ut med brandsläckaren, men elden har redan spridit sig uppåt i köksfläkten. Andra våningen i villan övertänds. En hel armada med brandbilar senare är huset förstört. Hemmet är borta med minnessaker och allt, vattenskadat till ett sotsvart elände. Det som försäkringsbolaget benämner totalskada har inträffat.

Agneta och Xavier, båda i medelåldern med vuxna barn, har redan före branden börjat få en betänklig glipa mellan sig. Xavier, kom en gång som landsflyktig från Sydamerika med svåra minnen och ett barn med i bagaget, börjar nu längta hem i takt med att han åldras. Agneta å sin sida sneglar litet väl mycket på sin frånskilde lärarkollega, Hasse med den trivsamt mulliga kroppen. Huvvaligen, kan det här gå väl? Vad tror ni, kära läsare, ska paret lyckas med att åtgärda totalskadan?

ING-BRITT PERSSON

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev