Två muggar och en tax

Två muggar och en tax, det är allt vad man behöver här i livet, ja, och så någonstans att sova, det vore allt bra, sa kollegan eftertänksamt över sin rosenmugg med morgonkaffe härom dagen. Vi har keramikmuggar i vårt kafferum, men kollegan seglar med egen guldkantad privatmugg märkt med sitt namn. Och så är hon ägare till den gudomliga taxen Paris vars-like-inte-finns-på-denna-jord och som vi alla mer eller mindre avundas henne.

Jovisst, enades vi, det är inte mycket som man behöver för att vara lycklig här i livet.

Hälsa förstås, mer eller mindre god, men någorlunda hälsa är förstås bra att ha.

Att ha mycket ägodelar innebär att man måste avsätta tid för att sköta dem.

Ju mer saker man har, desto mer tid tar det att vårda alltsammans. Man arbetar för att skaffa sig grejor, och ännu mera grejsmojs, som många gånger är onödiga och stjäl tid.

För några staber av tjänstefolk har vi väl inte?

Lady Lydia Langstone uttrycker det ungefär så här i den psykologiska spänningsromanen ”Det blödande hjärtat”: Människor som inte har tjänstefolk har alltid något som de ska göra. Lady Lydias iakttagelse är mitt i prick. Upptäckten gör hon när hon har förlupit sin make lord Marcus och allt det bekväma liv som därtill hör. Då måste hon helt plötsligt själv börja göra de där sakerna. Nu har lady Lydia inte fattat något dåligt beslut för den stilige, charmerande lord Marcus är en sådan som pucklar på kvinnor och därtill fascist.

Resten kan ni läsa i Andrew Taylor´s prisbelönta deckare ”Bleeding Heart Square” eller som den heter i svensk översättning ”Det blödande hjärtat” som utkom 2008.

Gillar du England och allt anglosaxiskt så är anglofilporrfaktorn skyhög i denna roman, enligt bloggen bokhora.se. Den stämningsfulla tids- och miljöskildringen kan man njuta av, men näppeligen av förhållandet mellan fullblodspsykopaten och offerlammet ...

London på 1930-talet – gör er redo för mörka prång och dimmiga gränder!

ING-BRITT PERSSON