Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag20.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Vaccin mot tuberkulos - nyttan avvägs mot risken för biverkningar

Publicerad: 12 April 2015, 13:51

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Framtiden får utvisa om flockimmuniteten riskeras efter att SVT valde att bjuda in vaccinationsmotståndare som i direktsändning 9/4 fick desinformera om mässlingvaccin. Upplägget på programmet Debatt är att i högt tempo låta åsikter brytas, men ingen får tala till punkt och sakförhållanden låter sig sällan utredas på den korta tid som står till buds. För det är skillnad mellan fakta och åsikter.

Även om statsepidemiolog Anders Tegnell och barnhälsovårdsöverläkare Margareta Blennow gjorde bra ifrån sig i programmet, fick de inte tid att bemöta alla faktafel från vaccinmotståndarna Linda Karlström och Ann-Charlotte Stewart. Och de hann inte heller kommentera de invändningar som har fog för sig, och som Svenska Dagbladets medicinreporter Inger Atterstam var inne på, att alla medicinska åtgärder har både önskade effekter och oönskade biverkningar; fördelarna med en åtgärd måste med råge uppväga risker och kostnader.

Om jag tolkar Inger Atterstam rätt så menar hon, liksom jag och en överväldigande majoritet av läkarkåren, att vaccinerna i basprogrammet på BVC är extremt säkra och fortsatt bör rekommenderas till alla barn. Men varje vaccin måste bedömas för sig, och tidigare ståndpunkter måste ibland omprövas, och så har skett. Under min livstid har inte bara nya vacciner tillkommit utan även en del mönstrats ut; vaccin mot smittkoppor behövs inte längre, det gamla helcellsvaccinet mot kikhosta ansågs ge för mycket biverkningar och BCG mot tuberkulos ges idag bara till riskbarn.

Just BCG spelar nog en vis roll för att Linda Karlström från Finland har blivit en så aktiv motståndare till allt vad vacciner heter. I Österbottens Tidning berättade Linda Karlström år 2009 en upprörande historia om när hennes dotter drabbades av en tråkig biverkan av det levande BCG-vaccinets försvagade tuberkelbaciller.

En knöl i den tvååriga flickans bröstkorg väckte misstankar om cancer, och efter biopsi fick familjen först det katastrofala, men felaktiga, beskedet att det rörde sig om tumörvävnad och att flickan skulle ordineras cellgift. Föräldrarna blev förstås lättade, men naturligt nog också arga, när diagnosen ändrades till (vad jag tolkar som) BCG-adenit, och behandlingen blev antibiotika i stället för cytostatika.

BCG är ett av våra äldsta vaccin och skyddar barn mot tuberkulös meningit (som ofta har en dödlig utgång) och mot spridd miliar-TB, Vaccinet är i första hand ett barnvaccin. Skyddet mot lungtuberkulos hos vuxna är betydligt lägre. BCG är ett levande vaccin, dvs man använder kraftigt försvagade tuberkelbakterier för att framkalla en mild infektion i huden och samtidigt göra att kroppen får ett immunsvar mot tuberkulos. Det är välkänt sedan många år att BCG i sällsynta fall kan ge upphov till en spridning till lymfkörtlar, flera av dessa lokala infektioner läker ut spontant utan behandling. Hos barn med sällsynta immundefekter kan vaccinbakterien ge en svår infektion.

När tuberkulos blev mer ovanligt i Sverige började nyttan med vaccinet minska jämfört med risken för biverkning och vi slutade 1975 med att rekommendera vaccinet till alla barn. Barn som förväntas resa till länder med större risk för smitta erbjuds vaccin, men vi väntar helst tills barnet blivit ett halvt år så att man hinner upptäcka barn med svåra immundefekter som inte får vaccineras.

När multiresistenta tuberkelbaciller hotar framgångarna i den globala kampen mot tuberkulos behövs ett effektivare vaccin, ett modernare vaccin med mindre biverkningar än det nuvarande. Men i väntan på detta nya vaccin gör våra ansvariga myndigheter en avvägning mellan risk och nytta med det nuvarande vaccinet, och är ett exempel på det som vaccinationsmotståndarna hävdar inte finns: en rationell bedömning där varje vaccin bedöms på egna meriter.

MATS REIMER

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev