Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Vad gör vården åt julen?

Publicerad: 30 november 2010, 12:32

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Kära läsare!

Det har inträffat en ytterst allvarlig sak som måste behandlas utan dröjsmål. Vi får tillfälligt avbryta packningen av Litterär Akutväska (du som inte har hängt med i packandet v g se tidigare bloggar) för att möta Något Stort Hotande Hemskt som nalkas norrifrån. Rykten har gått en längre tid, men nu är det ett faktum.

Jag vägrar ta ordet i min mun sade en kvinna desillusionerat redan i slutet av september. Någon bredde på med: Jag tror att jag ska förbigå allt med total tystnad den här gången. Redan?! Jag tycker att den nyss har varit jag, sade en tredje. Herregud, om eländet ändå vore över, närapå snyftade en fjärde i vanliga fall sansad ekonom. Nä, jag orkar inte!! stönade en femte och så där låter det hela hösten. Du är stor kicka och stor ponke nu och ingen ordnar jul åt dig utan det får du göra själv, tänkte jag. Åtminstone en sak verkar förena många julhatare och det är att de inte planerar för julen. De tycks förlora allt vad planeringsförmåga heter och även om de arbetar med logistik, administrerar miljoner kronor, kalkylerar, analyserar och opererar dagarna i ända, så verkar julhatarna drabbas av kortslutning till jul. Strutsen stoppar huvudet i sanden och julhatarna stoppar huvudet ner i snön.

Är den farlig den där Julen? frågade Mumintrollen när de hörde att Julen skulle komma för de visste inte riktigt vad det var. Farligt eller inte? Bäst att springa och gömma sig för säkerhetstänkandet är högt i Mumindalen och skiljer sig något från tankegångarna i de kinesiska gruvorna. Förresten, ni har väl läst Tove Janssons underfundiga böcker om Mumintrollen?

Varje år kommer något som heter Julen och den kulminerar ALLTID i 24 december som kallas Julafton. Sedan kommer Juldagen och Annandag Jul och så är det litet dagar däremellan och så kommer det nya året med adjö till gammelåret på Nyårsafton och Nyårsdagen som sedan inleder ännu ett nytt år. Trettondagsafton och Trettondagen infaller några dagar längre fram och så är det Tjugondag Knut och då dansas julen ut på dagen när Knut har namnsdag 13 januari.

Det är mycket som kulminerar på Julafton den 24 december. Allt möjligt kan börja sjuda och koka och då menar jag inte den traditionella risgrynsgröten eller skinkan som pyser över utan betydligt allvarligare saker. Fråga polisen, socialjouren, kvinnojouren, Jourhavande Medmänniska, Jourhavande Präst, ambulansen, akuten, brandkåren, räddningskåren och vad har vi mer? Rädda Barnen och BRIS och nattöppna etablissemang som MacDonalds och pizzeriorna. Pizzabagare-alltid-redo-för-en-Quattro Staggione bereder sig på att rycka in som samtalsterapeuter i julnatten. Säkert mer än en Mustafa, Ali och Zeki som får bedriva avancerad samtalsterapi med vilsna själar som funderar på att göra slut på allt. Litet mänsklig värme i kombination med stugvärme och en pizzaslice kan rädda en och annan medmänniska. Åtminstone tillfälligt.

Vad gör vården åt Julen? Vården gör mycket – arbetar, jourar, sliter, vårdar och plåstrar om både fingrar och själar. Röntgar, gipsar, stagar och spjälar. Stöttar och bär, sticker och skär, byter blöjor och sätter katetrar samt dekorerar med girlanger och röda julpumlor på vårdavdelningar, vårdcentraler, servicehus och allsköns boenden. Bedövar och punkterar, brer skinksmörgåsar och fram med adventsljusen och stjärnan, Sankta Lucia, här var det hjärtan och glögg, glitter i hår, men också juldropp i rynkig blånad gammelhud. Kammar glesa gråa strån och borstar lösa tänder, sluter patientens ögon i stilla natt, snittar, frilägger, gräver och syr. Kreatinin, elektrolyter, folsyror hit och dit när juldagsmorgon glimmar. Torkar spyor, suger slem, pumpar magar och bäddar ner. Jul, jul, strålande jul!

Detta och oändligt mycket mer gör vården, men ändå måste några varje år lämna båten. Visst, vi ska alla lämna båten en gång och ingen enda av oss kommer levande från livet, men i en del fall kan det tyckas mer än onödigt. Litet för tidigt, djupt tragiskt och för egen hand ibland och vad kan vi göra vi människor?

ING-BRITT PERSSON

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News