Vad ska man prata om i fikarummet?

Det är bra att känna till umgängeskoderna människor emellan. Annars lever man farligt. Kniven kan komma bakifrån och det fortare än man anar. Ganska stor risk att den gör det också speciellt i kriminella miljöer. Är man bekant med koderna har man troligen större chans att klara sig. Via Jens Lapidus novellsamling "Mamma försökte" kan vi lära oss en hel del om hur det går till bland de ljusskyggare elementen. Ni som har läst Lapidus föregående böcker "Snabba cash" (2006),

”Aldrig fucka upp” (2008) och ”Livet de luxe” (2011) vet vad jag talar om. Aldrig läst Lapidus? Det finns vinprovningar, ölprovningar, chokladprovningar – och så finns det novellprovningar!

Miljöerna behöver inte vara bovaktiga för att vi ska ha nytta av att känna till hur man umgås i olika kretsar. Är man ny i Sverige och ska ut och jobba underlättar det om man vet litet om ”Svenskar : hur vi är och varför” som är en bok av Gillis Herlitz, svensk etnolog som rest, arbetat och forskat i många länder.

”Nej, jag är så trött på allt gnäll ... Man kommer hit och får ett jobb, försörjning, utbildning, sjukvård, tandvård, men ändå är det inte bra. Vi är som vi är och det krävs alltid ett givande och ett tagande om det ska fungera.” Hör jag några sucka i stugorna.

Jovisst, men det är alltid lättare att spela på hemmaplan än på bortaplan. Vad kan vi göra vi hemmablinda när vi får in nya spelare? Man ska vara generös! hörde jag en mycket rik kvinna (norrländska!) säga med stort eftertryck i en TV-intervju. Lugn, hon lever som hon lär! Ger storslagna donationer till forskning som kan komma många till godo.

Skulle vi kunna vara just generösa mot de utländska spelarna som vi har i laget? Ta med dem i fikarummets samtal, kanske ibland försöka välja samtalsämnen så att alla har en sportslig chans att delta. Börjar man snäva in sig på uttjatade frågor som Lena-Evas sjuttiofemtioelfte misslyckade date, Krilles besvärliga svärmor, de odrägliga bonusbarnen, Kalles menisk, migrän eller magkatarr ... Litet svårt att hoppa in i samtalet då för gamet har pågått länge, alla är införstådda, kan resumén och vet sina positioner. Nya spelare vet varken ut eller in. Lost in confusion kan man nästan säga att de blir. Många kan dessutom ha svårt med vardagssvenskan och hur man småpratar på svenska med kollegor. Rent av börjar undvika fikarummet för där är så jobbigt. Det blir inte vardagssvenskan bättre av.

Varför inte ställa frågor till de nya? Du vet väl att det är midsommar snart, vad ska du och din familj göra? Vet du hur vi firar här i Sverige? Kanske till och med bjuda in till det svenska midsommarfirandet. Intressera sig, fråga, vara nyfiken, förklara och bry sig litet extra om de nykomna. Då stannar spelarna i laget och gör en god match.

Ta med familjen och kom på kaffe med sju sorters kakor på söndag! (Inte behöver du stå och baka sju sorter utan du köper några kaksorter och förklarar det svenska kafferepet för din utländske arbetskamrat). Ska du med och spela innebandy på torsdagkväll? Vi ska ut i skogen och plocka lingon och kantareller i helgen, kanske du vill följa med? Häng med oss på after work! Vi ska dra upp båten för vintern och tänkte samtidigt ha en liten höstpicknick, välkommen du också! Adventstiden nalkas om en dryg månad och då har vi ett ypperligt tillfälle att bjuda på svenska pepparkakor och glögg ...

Märkvärdigare än så här behöver det inte vara.

ING-BRITT PERSSON