Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Var det jättebäst förr, hey?

Publicerad: 23 maj 2013, 07:47

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Min kollega Mats Myrstener på Röda Korsets Högskola i Stockholm använder ibland det träffande uttrycket “själens omvårdare“ om oss bibliotekarier. Fint, va? Det skulle man kunna tala mycket om och det kanske jag gör längre fram.

Fast nu ska vi vårda våra själar litet genom att titta in i huvudet på en gammal syster, ja, den lilla boken som kollega Myrstener  har skickat mig heter just så: "I huvet på en gammal syster: om en svunnen tid i vårdutbildningen". Minnes(an)teckningar av Else Johansson. Vilken fjärran tid pratar vi om? Vi talar elevtiden på Röda Korsets sjuksköterskeskola åren 1958-1961. Den unga Else beskriver humoristiskt och initierat i brev och teckningar hem till sin mamma hur det var att börja den törnbeströdda vägen mot sjuksköterskeyrket. Brrr, hickar Sjukhusbibliotekarien och gläds åt sitt eget yrkesval.

Ibland när det trilskas och det inte går som vi tänkt oss kan det hända att vi hemfaller åt schlagers som det-var-mycket-bättre-förr. Vid jättelånga arbetsdagar i vården till exempel, men här kommer verksam medicin som förhoppningsvis manar till eftertanke:

Vi som inte är helt purunga har hunnit en bit upp på berget och börjar se mer och mer. Det finns kristallklara pinglor på 95 år som kört prickfritt i 70 år (!) och de blickar förstås ut över enastående vyer. Här talar vi verkliga perspektiv, flickor och pojkar! Vi som är yngre kan faktiskt använda oss av de utsikter som mer erfarna skådar över.

Varför tycker vi ibland att en ny tid är bättre än en gammal? förskräcks jag när jag bläddrar i en gammal veckotidning från våren 1949.

Vi slipper ju en snäv värld med Syster Ellas champonpulver, behöver inte söka jobb under signaturen "Obemärkt flicka", vi kan skita i läppstift som i reklamen kallas "Segerstiftet" och helt förbigå att sy en förtjusande tyllklänning, brodera dopdräkten eller skära till årets vackraste blus. Inte behöver vi beställa hem halvlinneduksväv, gjuta kokande vatten över Bullens blodbröd för att sedan laga fläsksås eller lära oss nytt sätt att hålla rent på toalett tack vare Sanos, toalettborstens efterträdare, eller bekymra oss om Härvans tvättäkta hemfärger.

När fick vi användning för Segerstiftet? Jo, när Försörjaren skulle infångas förstås! Inte alltid kvinnor kunde klara sin egen försörjning i en gammal unken tid. Nu behöver vi inga Segerstift utan vi kan kippa på lätta fötter i gladrandiga stödknästrumpor inköpta i personalbutiken och försörja oss själva i ett vårdyrke! Jaja, det behövs bättre betalt, men ändå!

ING-BRITT PERSSON

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev