Varför sväljer patienten stolpillret?

Tolkbrist orsakar stora problem i vården. Hur yttrar sig tolkbrist? Konkret kan det handla om att stolpiller inte ska sväljas. Ögondroppar ska droppas i ögat, inte i örat. Eller än värre om en mamma inte förstår rådet att hon ska återkomma om barnet blir sämre och barnet avlider hemma efter några dagar. Då har vi en tragedi.

Vissa situationer i hälso- och sjukvård blir fel hur vi än anstränger oss. För att i möjligaste mån förhindra att möten med patienter och anhöriga går åt Dvärsätt, i vissa fall skenar in mot Krokom och i svåra fall störtar rakt i Ytterån kan vi förbereda oss och läsa på. Kommunikationsmissarna minskar eller elimineras om vi vet hur, när och varför vi ska använda tolk.

En högst aktuell och besvärande fråga blir om det överhuvudtaget går att få fram tolkar som talar rätt språk eller dialekt. Till exempel persiska och dari går ibland inte alls ihop, men de kan ibland göra det beroende på dialekten. Bäst med sjukvårdstolk och de växer inte på olivträd precis. Att rättsväsendet betalar tolkarna bättre än landstingen är en av orsakerna, men inte enda skälet till tolkbristen. Mer tolkar behövs också och på fler språk. Just nu råder brist på tolkar som kan somaliska, dari och tigrinja.

Ny upplysande bok i ämnet tolkade möten är boken med samma namn:

”Tolkade möten: tolkningens betydelse för rättssäkerhet och integration” av Ingrid Fioretos, Kristina Gustafsson och Eva Norström som svarar utförligt på frågan i vilka lägen vi ska använda tolk – och när vi kanske inte behöver det.

En intressant och aktuell fråga som boken belyser är om myndighetspersoner och sjukvårdspersonal i Sverige kan förstå vad det innebär att ha upplevt brinnande krig?

Skillnaderna mellan rättstolkning och sjukvårdstolkning tar författarna också upp. Det svenska sättet att hantera olika situationer kanske inte alltid går att applicera på de vårdsökande till exempel ge samma behandling rakt av fastän människor skiljer sig åt högst väsentligt. Ett exempel är den romska familjen med ett helt kluster av problem, olika sorters förföljelse i hemlandet etc och där vårdpersonalen använder samma metoder som till en svensk dysfunktionell familj.

Hur skulle vi själva uppleva det om vi tvingades tala genom tolk? Tillgången på tolktjänster är självfallet alltid begränsad medan behovet att kommunicera människor emellan är evigt och oändligt.

Här på Medicinska Biblioteket, Östersunds sjukhus, köpte vi vårt exemplar av ”Tolkade möten” från Bibliotekstjänst i Lund. Boken finns även till bra pris hos flera nätbokhandlare som Bokus och Adlibris där man även kan provläsa kapitel. Mer information hittar du på Bibliotekstjänst-sajten.

Och du, nästa gång du väljer en språkkurs bara för att du vill ha något kul att göra på fritiden – var litet djärv och välj något annat än skolspråken engelska, tyska, franska! Varför inte något av världsspråken arabiska, persiska, turkiska, ryska eller kinesiska i stället! Bonus kan bli att det går ännu lättare att förstå och jobba med patienter.

ING-BRITT PERSSON