Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Vetenskapsradion P1 skrämmer om adhd-medicin

Publicerad: 7 september 2015, 06:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Den snabba ökningen av adhd-diagnoser och förskrivning av adhd-mediciner bör diskuteras och granskas. I varje fall i USA verkar det ske en överbehandling, och det är möjligt att för många pojkar behandlas på sina håll även i Sverige; förskrivningen varierar stort över landet. Men det är trist när Vetenskapsradion i P1 i sin serie om adhd-medicin förfaller till tabloidrubriker som ”Personer med adhd bör obduceras” eller ”Som i Harry Potter när man blir kysst av en dementor och allt hopp sugs ut”). Och vad gäller obduktioner var radioprogrammet ren desinformation.

Det är sant att det saknas bra långtidsstudier på effekten av metylfenidat, men efter 60 års användning finns en stor klinisk erfarenhet av detta läkemedels biverkningar, och den bild som radioprogrammet gav är överdriven. En viktig potentiellt irreversibel biverkan som som (vad jag minns) inte togs upp i radion är risken för sämre längdtillväxt, även hos barn som inte gått ned så mycket i BMI. Det är viktigt att ha rutiner för att följa tillväxt, puls, blodtryck och fråga om andra oönskade effekter.

Tidningarnas telegrambyrå plockade upp radionyheten att en dansk professor i farmakologi vill att ”Alla som har använt adhd-läkemedel och oväntat dör bör obduceras för att utröna om det är biverkningar av medicineringen ligger bakom”. Denna notis med rubriken ”Adhd-patienter som dör bör obduceras” spreds för återpublicering i de flesta svenska dagstidningar. Oroade föräldrar hörde av sig till vår mottagning och förmodligen skedde samma sak över hela landet.

Detta är mycket dålig journalistik av minst två skäl. För det första ger radioinslaget intrycket att dödsfall under behandling med metylfenidat är vanligt, medan det i verkligheten inte har gått att påvisa någon ökad kardiovaskulär dödlighet varken hos unga eller medelålders patienter. För det andra är programmet ren desinformation om vad som händer vid oväntade dödsfall.

Alla dödsfall skall konstateras av läkare och om inte en naturlig dödsorsak kan fastställas finns skäl för en rättsmedicinsk obduktion, och i så fall kontaktas polis. Ungefär 90 000 svenskar dör varje år och det genomförs cirka 5 000 rättsmedicinska obduktioner. Det är mycket möjligt att det genomförs för få kliniska obduktioner i Sverige, men det är rimligen så att alla barn och unga som avlider utan att det finns en tidigare känd sjukdomsorsak kommer genomgå rättsmedicinsk obduktion.

När jag skrev till Vetenskapsradion om detta svarade reportern Annika Östman att ”När det gäller professor Lise Aagaards förslag om obduktion syftar hon bla på specifika mätningar av läkemedelsrester i blodet hos den avlidne, som hon menar att man inte lägger tillräcklig vikt vid i dag”. Hade reportern tagit reda på hur obduktioner i Sverige går till vid oväntade dödsfall kunde lyssnarna fått veta att vid en rättsmedicinsk obduktion görs så gott som alltid en bred toxikologisk screening där även metylfenidat kan påvisas. Men då hade det inte blivit något scoop för TT att vidarebefordra.

(Jävsdeklaration: Jag har både i släkten och i bekantskapskretsen flera som haft stor nytta av psykofarmaka. Jag sysslar, som en del av mitt jobb som barnläkare i öppenvården, i samarbete med våra barnpsykologer, med neuropsykiatrisk diagnostik av autism, adhd, utvecklingsstörning, tvångssyndrom och andra orsaker till att barn och tonåringar får problem med beteende, mående eller skolprestationer. Jag har varit deltagare (men aldrig föreläsare) i många vidareutbildningar sponsrade av olika läkemedelsbolag och jag har deltagit som klinisk prövare för bland annat Lilly, Shire och Roche. Vår mottagning har sedan många år deltagit i fas 3-studier av läkemedel till barn för behandling av adhd, astma, influensa och migrän. Ersättningen från läkemedelsbolagen har tillfallit min arbetsgivare och inte mig.)

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev