Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag30.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Visst finns det hopp i mörkret

Publicerad: 4 Februari 2019, 07:55

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Inte sällan får jag höra: ”ni måste få se mycket hemskt” när jag träffar människor och talar om yrket inom ambulansen och räddningstjänsten. Det stämmer.

Jag och mina kollegor har mött scener som onekligen kan vara svåra att sätta ord till. När människor valt att avsluta sina liv på de mest fasansfulla sätten. När en stor trafikolycka rycker en hel familj från jordelivet, eller när den fruktansvärda sjukdomen cancer äter upp en människa från insidan. När mamman och pappan till en skjuten tonåring fullständigt bryter samman för att falla ned i en stor bottenlös sorg när de får beskedet att deras älskade son blivit mördad. När människor slits sönder och avlider i överdoser på smutsiga toaletter, fullständigt sönderstuckna och förstörda av ett missbruk där inget gott finns att hämta. När den ensamma åldersrika människan i flera dygn skrikit sig hes och slagit sina nävar blodiga, för att få hjälp efter att individen fallit illa och brutit lårbenet på flera ställen.

Jag vill i detta sammanhang även berätta om den killen som rödgråten valde att ta ett steg tillbaka och inte hoppa framför tåget, om familjen som räddades från en brinnande och kvaddad bil, och som nu lever ett meningsfullt liv med en tacksamhet för varje liten positiv händelse i vardagen. Jag vill även berätta om den skjutna killen, som överlevde på grund av en snabb insats och som valde ett liv utan kriminalitet genom engagerade människor som lämnat en destruktiv kriminell livsstil. När vi genom snabb behandling fick liv i en ung tjej som fjättrades vid heroin, och som fick hjälp att bli fri från missbruket. Hon har idag tre barn och lever ett liv i frihet från droger. När den gamla gumman möter våra ansikten efter att vi böjt och bänt upp hennes dörr, och vi får böja oss ned och vätska hennes spruckna läppar innan smärtlindring och transport till sjukhus sker. Låt mig berätta om den cancersjuka kvinnan som bemöttes med värme och ömhet på en hospisavdelning.

Så visst finns det hopp mitt i allt mörker och lidande. Det är dock viktigt att med oförminskad styrka slå vakt om den civila beredskapen och lyssna till yrkesfolket som alla timmar på dygnet står redo att rädda ditt liv. Det är viktigt att stötta ideella organisationer som dagligen finns där för att hjälpa och stötta personer som hamnat på samhällets skuggsida, depression eller drabbats av fysisk sjukdom.

Vi kommer fortsätta gå in där andra flyr ut. Vi kommer värna de allra svagaste och undsätta människor i nöd. Det är att hedra livets stjärna (Star of life som du ser på ambulansen och räddningstjänstens stjärna du kan se på brandmännens uniformer).

HENRIK JOHANSSON

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev