Linus Källgård: ”Vitaminterapin har flera likheter med åderlåtning”

Jag snubblade nyligen över reklam för ett nytt hälsoföretag, som i flotta lokaler erbjuder bland annat intravenös vitamintillförsel för att ”hjälpa patienter att nå optimala nivåer av hälsa och vitalitet”. Ingen konstaterad vitaminbrist behövs. Blir man medlem kan företaget ”kontinuerligt ta hand om din hälsa till förmånliga priser” och det finns då olika paket att välja på. 

För drygt 35 000 kronor om året blir man varje månad berättigad till två valfria intravenösa vitamindropp, två valfria intramuskulära injektioner och något slags LED-ljusterapi som ”extremt snabbt och effektivt” kan behandla ”ett stort antal olika åkommor” och dessutom ”vänder tecken på åldrande”. 

Läs mer: Sfam: ”Tillgänglighet är inte bara kötid” 

Jag såg gott om liknande bolag när jag var i Kamerun under mitt examensarbete, men det förvånar mig att detta utan något större rabalder kan startas och drivas i Sverige av legitimerade sjuksköterskor och läkare – mina kollegor? Här går gränsen för min kollegialitet – vad får man egentligen använda sin legitimation till? Legitimerat kvacksalveri? Hallå?

Samtidigt berättar många som provat diverse helt ovetenskapliga behandlingar att de känt sig bättre, åtminstone tillfälligt, det går inte att komma ifrån. Och är inte det upplevda välbefinnandet ett av sjukvårdens viktigaste mål? Åtminstone ett för patienten ganska viktigt utfallsmått?  

Förklaringen är rimligtvis placebo, alltså effekten av positiva förväntningar. Det är intet nytt – vitaminterapin har flera likheter med åderlåtning: det utförs av en auktoritet, sägs verka direkt via blodet, och det känns rent fysiskt att något händer vid utförandet. Som upplagt för en stark placeboeffekt. Ett av flera problem är förstås att det inte blir varaktigt (därav prenumerationen).

Hur placeboeffekten än uppstår så är den verklig och potent, liksom dess motsats – nocebo. En amerikansk fallstudie från 2007 illustrerar det tydligt: En ung man inkommer till akuten efter en överdos, blek och svettig och med dåligt blodtryck, 80/40. Efter fyra timmar och sex liter vätska är blodtrycket fortsatt lågt, pulsen hög, medvetandet sänkt. Mannen deltar i en läkemedelsstudie om en ny antidepressiv medicin och har tagit 29 av dessa kapslar på en gång. När man till slut tar reda på att han tillhör placebogruppen, och han får reda på att han tagit 29 sockerpiller, återhämtar han sig inom 15 minuter.

Men placeboeffekten är mer än sockerpiller. Den som under ett hastigt möte endast tillskrivs en diagnos, men inte hinner känna sig lyssnad på, få förtroende och acceptans, kommer att må sämre, hur medicinskt korrekt diagnosen än må vara. Den som får både förtroende och medicinskt korrekt behandling kommer att må bättre. Kanske har den vanliga vården smalnat av så mycket på diagnostik och behandling av enskilda problem, att helhetssynen gått förlorad? Ibland upplever jag att begreppet ”holism”, helhetssyn, är på väg att övertas av alternativmedicinen. I så fall är det en varningssignal, för allt runt omkring har effekt, det är inte kvacksalveri. När en helt orimlig vitaminklinik vinner mark och expanderar ska vi ifrågasätta den, men kanske också oss själva – varför fick inte vi förtroendet?

Linus Källgård, underläkare, Varberg