Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag28.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Winter is coming – vikten av god kommunikation

Publicerad: 9 Februari 2018, 12:13

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Medan jag förgäves väntar på att huvudstaden ska få riktig snö (som stannar på marken), så man kan slippa den värsta mörkerdepressionen och undrar hur jag ska orka vänta på den avslutande säsongen av den episka Game of Thrones-serien tänker jag på vikten av kommunikation.

Jag börjar med att be om ursäkt för de termer som passerar den oinvigde förbi, men som stolt nörd finns det stor visdom för både medborgare och beslutsfattare i George R.R Martins böcker och serien som bygger på dessa. Tematiskt lyfter serien ett antal existentiella frågeställningar såsom vad som skiljer godhet från ondska, utan att banalisera det såsom klassisk fantasy, men det temat jag vill belysa handlar om kommunikation både som ett sätt att förstå sin omgivning och påverka sin omgivning ur en grundläggande övertygelse. Kort och gott motivationslära.

Motivationsläran i sig är det absolut viktigaste verktyget för den ledare som vill få med sig människor i en rörelse. Så nu när valrörelsen i Sverige startat med det sedvanliga valfläsket låt oss se vilka lärdomar fantasivärldar kan erbjuda oss när vi ser på partiernas baner i tunnelbanan eller deras motton på Twitter.

Först och främst, det är dags att lägga gamla myter och vetenskaplig tunna teorier om vad som motiverar människor åt sidan. Så länge allmänheten och politiker lever i tron att Maslow´s behovstrappa är det som får människor att röra sig i önskad riktning sitter vi fast. Game of Thrones illustrerar tydligt hur fel det kan gå när man tror att alla människor har samma motivatorer och att dessa går att rationellt kategorisera hierarkiskt. Som tur slipper vi tappa huvudet (som Ned Stark) men läxan är viktigt både i teori och verklighet. Vi kan heller inte dela upp människor i grupperingar enligt McGregors X och Y teori (hur praktiskt det än skulle vara), vilket borde vara en läxa för de som bedriver identitetspolitik. När vi ser på modern motivationslära så är det snarare så att vi människor är dynamiska, beräknande och omgivningsberoende varelser när vi tar beslut och låter oss styras. Det är främst inom kommersen som de eventualitetsbaserade ”contingency” teorierna används sedan de revolutionerande upptäckterna från 60-70 talets tragiska psykologiska experiment av till exempel Philip Zimbardo och Stanley Milgram fått ytterligare stöd i forskning.  Vad detta betyder är att vi människor både medvetet och omedvetet gör val baserade på hur omgivningen framställs, vilket ger enorm makt för den som gillar inramnings-tekniker (eng. framing) vilket kan vara intressant när ord som vinstjakt kontra valfrihet används.

Starks vs Lannisters – en kamp om egot

Så låt oss ställa dessa sätt att kommunicera mot varandra. Att prata vinstjakt sätter oss mentalt i ett jakt-bytes verklighet det vill säga bygger på våra primitiva naturliga instinkter och ett motsatsförhållande mellan vinst-förlust och i denna mentala bild är det vi skattebetalare som är bytet då det är vi människor som står för den ”vinst” som åsyftas, och jägaren i detta fall är de inhumana kapitalisterna som enbart drivs utav profit. Att vara kalkylerande är ju att vara kallsinnig (en white walker är en sorts odödliga iskalla übermenschen). Det är att säga, att välj ett solidariskt alternativ då svåra otrygga tider kräver att vi håller ihop mot den yttre fienden, och acceptera din roll i vargflocken. Ledaren alfahannen och alfahonan ska lydas, inte för att du vill men för att din trygghet är kopplad till gruppen.  Så när Jonas Stark…förlåt Sjöstedt pratar om vinstjakt handlar det mindre om empati för de svagare och mer om klassisk stoicism. De utav oss som åtnjuter av den valfrihet vi har idag (och vi är många), ska släppa våra egoistiska behov utav bra vård, omsorg och utbildning för oss själva och våra närmaste (som alla pappafeminister vet är en förlängning av vårt ego). Vi behöver välja sida, där uppoffring är ett grundläggande element för att ingå i kollektivet.  Det ska tilläggas att nationalisterna använder samma typ av inramning av nollsummespel där fienden är utlänningen.

”The lone wolf dies, but the pack survives.” Sansa Stark

Valfrihet å andra sidan skapar bilden av självständiga aktörer som kan göra val som fria självständiga individer. Det skapar en illusion att våra önskemål, val och den frihet vi åtnjuter inte är påverkad eller påverkar andra aktörer och individer. Det är att medvetet glömma att samhället i grunden byggs utav relationer mellan individer som ingår i en gemenskap. Så att prata om frihet, handlar alltid om vems frihet, att göra vad med den friheten, och hur påverkar den andras frihet? Det handlar också om att leva efter tanken att vi människor endast motiveras av våra egna (främst basala och därefter högre) behov såsom jag tidigare skrivit tidigare om Maslows teorier. Det leder till en annan form av cynisk världsbild där vi inte behöver ta hänsyn till varandra. Då spelar det ingen roll att äldre i avfolkningsbygder eller kvinnor i Norrlands inland måste resa i timmar för att få access till de valmöjligheter som finns på kvälls-och helgöppna vårdcentraler, serviceinriktade förlossningsavdelningen på sjukhus. Det viktigaste enligt Annie Lannister….förlåt Lööf är att just DU (som troligtvis bor i tätort och har medel) kan välja och att företagen har friheten att bedriva sin verksamhet utan att ta hänsyn till svagare grupper.

”What do YOU want?” Tyrion Lannister

Efter dessa lätt överdrivna och ironiska stycken kan ju verkligheten och de val vi gör verka som polariserade och valet enkelt beroende på vilken sida ens hjärta sitter på. Det är här jag vill ta till George R.R Martins fantasivärld till stöd. För medan retoriken är svart-vit är samtiden hur gärna vi än önskar inte så enkel att dela upp i gott och ont. Det samma gäller faktiskt oss människor, nutida kunskap visar att vi alla bär på en dualitet av solidaritet och egoism, där förutsättningarna påverkar hur vi väljer att agera. Vi vill generellt oss själva och våra närmaste väl, men det ska inte ske på alltför stor bekostnad av andra eftersom är empatiska varelser och kan sätta oss i hur det skulle kännas att vara den andre parten. Vi vill uppfattas som rättvisa, även om vi samtidigt vill bibehålla vår egennyttiga vinkling (eng. self-serving bias). En slutsats att dra är att vägen till motivation handlar inte bara om vad du säger, utan om empati med åhöraren. Att sätta sig in i både de solidariska och egoistiska önskemål vi samtidigt bär inom oss, och ofta klart uttrycker om någon bemödar sig att fråga oss. Så ledaren som önskar skapa nya sympatisörer måste lära sig lyssna på medborgarna. Att acceptera att det finns flera verkligheter parallellt och ta till sig dessa perspektiv (utan nödvändigtvis själv acceptera alla premisser) dvs. godta att en god politisk kommunikation är en dialog mellan makthavare och medborgare.

House Targaryen - Over and Out

På samma sätt är det sunt av demokratiska ledare att tillåta att en stor variation av åsikter får höras, så att även medborgarna får ta del utav de allehanda perspektiv som finns för att sedan kunna välja sina sympatier. Att genom olika former av ”välvilliga” initiativ begränsa att olika perspektiv hörs däremot är att tvivla på medborgarnas lojalitet till det demokratiska styrelseskicket och mognad att bearbeta den information de möter (den trygga monarken har inget behov av Management Control Systems eller en Lord Varys). Att lansera en ny myndighet som ska ansvara för att utveckla och koordinera det psykologiska försvaret (mot ryssen såklart),  kan enkelt vändas mot oönskade inhemska granskare av en Vård i världsklass. För när kritik kallas svartmålning av Sverige, och skönmålning är korrekt information så känns det som att lyssna KCNA med ett avsnitt från fantasilandet med lilla Raketmannen.

”When enough people make false promises, words stop meaning anything. Then there are no more answers, only better and better lies.” John Snow, Seas. 7 Epi. 7

NIMA JOKILAAKSO

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev