Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Woo i Östergötland del 2

Publicerad: 4 augusti 2009, 06:41

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Att jag blev uppmärksammad på Östergötlands speciella intresse för KAM berodde på Göran Rosenberg. Han skrev nyligen en kolumn i DN där han ville försvara antroposofisk medicin och andra uppskattade behandlingar som har svårt att leverera evidens. Jag hade för mig att Göran varit inne på ämnet tidigare, och vår blodhund Google nosade upp ett digitalt spår som ledde till en KAM-konferens i Linköping 2007.

Göran var moderator och samtalsledarare på konferensen Medicinsk mångfald – vetenskap och beprövad erfarenhet i en pluralistisk hälso- och sjukvård. Som arrangör stod  Svenskt Forum för Integrativ Medicin  . Ekonomiskt stöd kom från landstinget och Ekhagastiftelsen, och som organisatör deltog antroposofiska Vidarkliniken och Enheten för Studier av Integrativ Vård vid KI (inte att förväxla med Centrum för integrativ medicin som också finns vid KI).

Efter en inledning av Göran (som bland annat citerade WHO:  "Health is a state of complete physical, mental and social well-being and not merely the absence of disease or infirmity") var förste talare  professor  Vinjar Fønnebø från Tromsø. Vinjar leder NAFKAM/NIFAB som forskar respektive informerar om KAM. De har fått kritik i Norge för att vara okritiska i sin inställning till alternativa behandlingar.

Att studera KAM ställer krav på nytänkande, menade Vinjar. ”För hur kan man forska på metoder som akupunktur och massage? Den högt ansedda forskningsmodellen med randomiserade placebokontrollerade dubbelblinda studier är inte alltid användbara här. Patienten kan inte ges ett sockerpiller. Det är lätt för både patient och personal att veta vem som får nålar och vem som inte får det.” Det är en intressant fråga vi återkommer till nedan.

Näste man att tala var Harald Walach, psykolog och professor vid universitetet i Northampton. Han ville också tänka nytt och ifrågasatte RCT som juvelen bland studieupplägg: ”Ut med den manliga pyramidsymbolen in med en kvinnlig cirkulär! Det är dags att utmana den hierarkiska forskningsmodellen och ersätta den med en cirkulär modell.” Det är kanske en modell som Harald föredrar i sin forskning om ”spiritual healing”. Hans oblindade första studier visade en klar positiv effekt, men så försvann den i hans senaste studie när patienter var blindade, medan de oblindade med kroniskt trötthetssyndrom faktiskt försämrades. Noceboeffekten är placebos onda tvilling.

Makarna Gunver Kienle och Helmut Kiene från Freiburg talade bland annat om den teoretiska basen för integrativ läkargärning med ökat fokus på bland annat erfarenhetsbaserad kunskap. Paret driver Institute for Applied Epistemology and Medical Methodology, som är nära knutet till antroposofisk medicin, och de har i sina arbeten ifrågasatt om placeboeffekten finns.

Dieter Melchart från München berättade om KAM-forskning där det rymdes både biverkningar hos TCM och framgångarna med sham-acupuncture (som återkommer nedan). Torkel Falkenberg från KI påminde oss om att ”WHO har uppmanat sina medlemsstater att skapa nationella regler för framväxten av KAM”, och sedan hade turen kommit till Hälsouniversitetets dekan. ”Linköpings universitet har sedan många år haft en öppen attityd till alternativa och komplementära metoder. Kan de undersökas och befinnas verksamma ska de ha en plats i sjukvården” menade dekan Mats Hammar, professor i obstetrik och gynekologi.

Hammars egen forskning inom KAM har främst handlat om akupunktur för att minska värmevallningar efter menopaus. När LiU bedömer sig själva klassas detta som en innovation. Men alla som deltagit i denna forskning är inte lika övertygade. Sjukgymnasten Margareta Sandberg, som utförde både elektroakupunkturen och den ”nära-placebo” man jämförde med i tre av gruppens publicerade arbeten, protesterade i Läkartidningen 2005 och menade att studien hon deltagit i visade att akupunkturbehandlingen verkar genom placeboeffekt.

Hammars grupp genmälde att man inte alls jämfört med placebo eftersom en bra placebonål inte fanns tillgänglig när studien gjordes. Nu finns det en sådan låtsasnål, och Hammar har varit med på ett arbete som visar att den är en trovärdig placebo. Men denna nål har tyvärr inte använts i Hammars senaste arbete från i år, där man valt att jämföra akupunktur med ”advice on self-care only”. (Man kan få intrycket av att detta är vanlig KAM-sjuka: placebofobi.)

En annan sjukgymnast i Linköping har dock gått vidare med placebonålen och i sin avhandling från i år har Anna Enblom visat att akupunktur hjälper mot illamående efter strålning, men låtsasakupunktur hjälper lika bra. Jag vet inte om Margareta Sandberg eller Anna Enblom var påtänkta som möjliga talare på denna konferens (som ändå hölls i deras egen stad), det hade kunnat öka mångfalden.

På konferensen höll Helena Dahlgren från SBU ett inlägg om EBM som nog var rätt mainstream, och sedan gick stafettpinnen över till docent Elisabet Stener-Victorin från mitt alma mater. Hon var skeptisk till metaanalyser av komplementära behandlingar. ”Hur objektiva är de systematiska sammanställningar över befintlig forskning så kallade systematic reviews?” Hennes egen forskning har handlat mycket om akupunktur mot olika tillstånd, men det är först i den allra senaste artikeln som man använt de placebonålar vi nämnt. Och då blev det (som vanligt) ingen skillnad i smärtupplevelse eller sjukskrivning när gravida med foglossning fick riktig eller simulerad akupunktur. (Elisabet var opponent på Anna Enbloms disputation).

Motzi Eklöf vid Tema Hälsa och Samhälle, Linköpings universitet, talade om alternativmedicinsk historia i Sverige. (Jag har tidigare rekommenderat hennes artikel om homeopatirättegångarna på 1950-talet.) Maria Arman Rehnsfeldt, sjuksköterska och biträdande universitetslektor vid sektionen för omvårdnad, Karolinska Institutet berättade om 16 patienters upplevelser efter vård på Vidarkliniken. (Tror ni som jag att Maria är släkt med antroposofiska syster Märta Arman?) Maj-Len Sundin (som då var verksamhetschef för Vidarkliniken, tjänsten har varit utlyst nu under våren) talade om det motsatsförhållande hon såg mellan biologiskt vetenskapligt synsätt och det humanistiska i vården. Konferensen avslutades (enligt den dokumentation jag läst) med dessa två inlägg:

Peter Andersson, läkare Vidarkliniken: ”Vi kan inte bygga upp en hälsosam sjukvård om vi har en sjuklig bild av vad som är viktigt för mänskligheten. Eller varför vi är här. Tror jag att den viktigaste anledningen till att jag är född är för att jag ska föra mina gener vidare till nästa generation, eller tror jag att jag har en högre uppgift? Den viktigaste hälsovårdsfaktorn i världen är - kärlek. Varför går patienterna till alternativa vården? Jo för de är bättre på kärlek. Vi är inte bara fysiska kroppar utan det finns andra dimensioner och om vi tar in de dimensionerna i sjukvården blir vi mycket mer framgångsrika.”

Göran Rosenberg: ”Vi är tillbaka där vi började: Att vi måste erövra medicinen från affärsaspekterna och återföra den till de mänskliga värderingarna, vilket inte alls behöver utesluta alla avancerade framsteg. För som någon sa, vi kan inte ha två sorters mediciner, en skolmedicin och en komplementär. Bara en - för hela människan.”

Och i den sista meningen vill jag verkligen instämma. 

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev