Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Woo i Skåne

Publicerad: 7 augusti 2009, 07:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Regionfullmäktige i Skåne hade 2008 att ta ställning till ett förslag att utreda möjligheten för vårdavtal med kiropraktorer och naprapater för att integrera dessa med den traditionella vården (skolmedicinen). Initiativet kom från beredningen för tillväxt och hälsa i nordöstra Skåne.

De argument man framför i initiativet är att alternativmedicin är efterfrågat och att det kommit fram mer kunskap och evidens om dess effekter. Den referens man först nämner är en rapport från SKL ”Komplementär medicin – forskning, utveckling, utbildning” skriven 2004 av två forskare vid Linköpings universitet. (Tema Hälsa och samhälle vid LiU är som jag tidigare skrivit entydigt positiva till KAM, och den ene av forskarna är nu projektledare för KAM i Östergötland.)

Dessutom framhåller man från nordöstra Skåne att det från KI 2007 kommit en studie som visar att naprapater är mer framgångsrika i behandlingen av ryggont än läkare är. Pressmeddelandet från KI bifogades till regionstyrelsen som dokumentation. (Studien visar enligt min åsikt något helt annat, det har jag bloggat om tidigare.)

I Skåne har det funnits avtal med kiropraktorer på en del håll, men i nordost ansåg man sig missgynnade för där fick den som ville ha kiropraktisk behandling betala allt själv. Regionstyrelsen konstaterar att det förelegat en orättvisa här. Det har funnits vårdavtal med kiropraktorer i Eslöv, Lund, Landskrona, Malmö, Ystad och Hässleholm. Nu hade man bestämt att sluta avtal även med en kiropraktor i Kristianstad, men att ta med naprapaterna skulle bli för dyrt.

Dessutom tycker regionstyrelsen att sjukgymnaster med kompetens i OMT (ortopedisk manuell terapi) har en ”jämförbar utbildning med kiropraktorer och behandlar samma patientgrupp”. (Jag tror många skulle ha invändningar här, både sjukgymnaster och kiropraktorer). Man hoppas i övrigt att den kommande vårdvalsmodellen med ökad patientmakt skall leda till att vårdenheter kommer profilera sig med exempelvis kiropraktorer och naprapater.

Men för en del politiker går integrationen inte fort nog, och i sommar skrev tre regionråd från c, m och mp en gemensam debattartikel. De argumenterade för att både entusiaster och skeptiker måste informera sig mer om alternativmedicin. Det gäller nog också de tre entusiastiska politikerna, för artikeln innehåller minst ett (slarv?)fel vad gäller fakta i målet. ” De vanligaste alternativa behandlingarna i Sverige är akupunktur, kiropraktik och massage. I tusentals år har kineserna använt dessa alternativ…”

Två av artikelförfattarna var de som inledde Region Skånes KAM-konferens tidigare i år. Vid konferensen talade även representanter för tre aktörer som varit bland de mest aktiva talesmännen för KAM i Sverige: Vidarkliniken (som Skåne slöt avtal med 2008), Landstinget Östergötland och Enheten för studier av integrativ vård vid KI.

KAM-konferensen arrangerades tillsammans med Högskolan i Kristianstad. Högskolan har ett treårigt mastersprogram i Integrerad hälsovetenskap och uppdragsutbildningar till hälsorådgivare åt hälsokostbranschen. Tillsammans med Kommittén för Alternativmedicin (som har olika sorters naturterapeuter som medlemmar) ger högskolan en kurs i Basmedicin 30 poäng.

Vad gäller alternativmedicin som redan är i bruk i Skåne, har man som sagt avtal med ett antal kiropraktorer. En av dem anser sig kunna behandla spädbarn med förstoppning, förskolebarn med andningsbesvär, lågstadiebarn med sängvätning och högstadiebarn med skolios.

En del av de privata sjukgymnasterna i Skåne verkar också befinna sig i gränslandet mot alternativmedicin. Akupunktur verkar vanligt, och på remiss från läkare kan Florencekliniken behandla mer än smärta, såsom ”illamående … muntorrhet … klimakteriebesvär … urinträngningar med mera.” Den ansvarige läkaren på kliniken är ordförande i Svenska Medicinska Akupunktursällskapet.

Vid akupunkturkongressen 2008 var han en av dem som ville bemöta professor Martin Ingvars kritiska synpunkter på hur akupunktur används i Sverige. Deras meningsutbyte är intressant att läsa, och för mig verkar de som tror på akupunktur ha svårt att acceptera att slumpmässigt placerade placebonålar (som ej går igenom huden) kan verka lika bra som ”verum” akupunktur. Det argument de retirerar till är att om placebonålen fungerar kan det inte vara någon äkta placebo.

Andra skånska sjukgymnaster med avtal använder en metod med ännu svagare evidens än akupunktur. De jobbar med Feldenkraismetoden, som är ett registrerat varumärke. På metodens internationella hemsida berättas vilka som kan ha glädje av metoden, och det är faktiskt alla.

” Anyone – young or old, physically challenged or physically fit – can benefit from the Method. Feldenkrais is beneficial for those experiencing chronic or acute pain … as well as for healthy individuals who wish to enhance their self-image. The Method has been very helpful in dealing with central nervous system conditions such as multiple sclerosis, cerebral palsy, and stroke. Musicians, actors and artists can extend their abilities and enhance creativity. Many Seniors enjoy using it to retain or regain their ability to move without strain or discomfort.”

När jag söker på PubMed verkar det bara finnas tre kontrollerade studier, och bara en enda av dem hade en vettig placebo. Då sågs inte heller några meningsfulla förbättringar för patienter med MS.

Jag är tyvärr övertygad om att avregleringen av apoteksmarknaden kommer att leda till ett uppsving för självmedicinerad KAM, men jag hoppas att Skånes regionstyrelse har fel, och att vårdvalet inte leder till mindre EBM.

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev