Linda Berglund: Sjukvårdspolitiken kan avgöras idag

Två jämna block och ett SD med 17,6 procent av rösterna. ­Utlandsrösterna kan avgöra riksdagens sammansättning och därmed vilket block som får igenom sin sjukvårdspolitik de kommande fyra åren.

Det blev som opinionsmätningarna i slutet av valrörelsen förutspådde. Riksdagen har fortfarande åtta partier, men mandatfördelningen är så jämn att dagens rösträkning, då sena förtidsröster och utlandsröster räknas, kan avgöra var det sista mandatet hamnar. Senast det hände var 1979, då utlandsrösterna avgjorde valet i de borgerliga partiernas favör. Drygt 50 000 röster ska räknas den här gången.

Den slutsats som definitivt går att dra av valresultatet är att det kommer att bli oerhört svårt att bilda en regering som kan få igenom sin budget senare i höst. I takt med att rösterna redovisades under valkvällen växlade siffrorna kring vilket block som var störst, med ett eller två mandats marginal åt ena eller andra hållet. Samtidigt utropade Jimmie Åkesson (SD) sig till valets segrare. Socialdemokraterna får det sämsta valresultatet sedan rösträttens införande och är nu jämnstora med sina systerpartier i övriga Europa. Moderaterna tappar mest, medan Sverigedemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet är vinnare sett till antalet mandat.

Det behöver däremot inte innebära ett dödläge för all sjukvårdspolitik de kommande fyra åren, oavsett om statministern heter Kristersson eller Löfven.

Partierna är egentligen ganska överens om vad de vill göra. Vårdköerna ska kortas och det görs med olika miljarder, med ­eller utan vidhängande generalplan och med eller utan förledet kö-. De vill öka tillgänglig­heten i primärvården, ­oavsett om det ­kallas fast­läkare, fast vårdkontakt eller fast läkarkontakt med samordningsansvar. Det finns detaljer som ­skiljer ­partierna åt, men här borde det vara möjligt att komma överens ­över block­gränserna. Utbildningsplatser ska öka, ­specialistutbildningar ska kunna ske avlönat och arbetsvillkoren ska i största allmänhet förbättras för att dels locka nya, dels behålla dem som redan finns i olika vårdyrken. Inte heller här finns det stora skiljelinjer i själva sak­frågan.

Att tonläget är högt hos Sverige­demokraterna är föga för­vånande. Med 62 mandat och en förstärkt vågmästarroll i riksdagen har partiet alla möjligheter att spela ut blocken mot varandra. Att släppa fram något av blocken i en regering utan att få något tillbaka är inte ett alter­nativ för SD, som har angett vården som ett prioriterat område, med rejält skärpt vårdgaranti och borttagen rätt till all vård utom akutvård för papperslösa.

Den 24 september samlas riksdagen igen och då kommer en statsministeromröstning att ­hållas. Allt tyder på att Alliansen och SD kommer att rösta bort Stefan Löfven då, om han inte ­avgått innan dess, och sedan blir det upp till den nyvalda tal­mannen att ställa frågan till partiledarna om vem som tror sig kunna samla stöd för att bilda regering.

Faktum kvarstår: för att få en stabil majoritet krävs en block­överskridande regering där flera partier ingår, eller att SD får ­reellt inflytande i sina prioriterade ­frågor.

Frågan är hur långt partierna är beredda att gå.