Krönika

Att möta individer som inte ännu är sjuka men löper en ökad risk att bli, kräver något annat av vården än de är vana vid.

Carl-Magnus Hake skriver om de neurologiska konsekvenserna av covid-19.

Som ett sätt att förhålla oss har vi kallat situationen krigssjukvård. Vi har försökt skratta åt eländet, skriver Sara Heyman om sina erfarenheter i covidvården.

En andra våg av covid-19 med smittspårning och provtagning, en stundande massvaccinering och en mängd uppskjutna vårdbesök. Primärvården har det minst sagt tufft.

Att möta patienter som gått från friska och aktiva till att knappt kunna ta en kort promenad är svårt.

Läkarstudenten Malone Mukwende förvånades av att kurslitteraturen nästan uteslutande visade hur hudförändringar såg ut hos människor med vit hud.

Sara Heyman skriver om hur hon som förstagångsmamma högst sannolikt skulle ha börjat gråta av tacksamhet om vården hade kommit in i hemmet.

"I ett slag har en epidemiolog blivit tuffare än en thorax­kirurg", skriver Henrik Widegren och försöker hitta fler ljusglimtar i pandemimörkret.

”Nu vågar både politiker och administratörer prioritera, och patienterna accepterar det. Det tycker jag är hoppfullt”, skriver Susanna Sandberg.

Det är inte ni som behöver stå öga mot öga med Sandra med kraftiga smärtor som inte får analgetika, eftersom det inte hinns med, skriver...