Carl-Magnus Hake: Alla industrisamarbeten verkar tillåtna enligt regelverket

(Uppdaterad version den 1 oktober 2015.)

Det är förvisso en bra sak att uppmärksamma en åsidosatt patientgrupp som den med familjär hyperkolesterolemi, FH. Men att göra som medicinkliniken vid lasarettet i Nyköping har förstås sina kontroversiella sidor. Dagens Medicin avslöjade att läkemedelsföretaget Amgen skjuter till pengar och möjliggör ett arbete som går ut på att leta efter FH-patienter i primärvården.

Tanken är ju knappast att industrin ska sponsra ordinarie verksamhet. För ordinarie är precis vad den här verksamheten bör vara, åtminstone enligt Socialstyrelsens senaste riktlinjer för hjärtsjukvården som ger den höga prioritetssiffran 3 för diagnostik och kaskadtestning vid familjär hyperkolesterolemi.

Ännu mer kontroversiellt blir det förstås av att Amgen säljer Repatha (evolocumab), en av de nya mycket effektiva kolesterolsänkarna av typen PCSK9-hämmare. Det sätter läkarna i en knepig sits om man hittar en patient med svårbehandlat kolesterol och som kan komma i fråga för behandling med Repatha, en annan PCSK9-hämmare eller om man ska nöja sig med en billigare grundbehandling.

Nu hävdar företaget Amgen att det inte är fråga om varken sponsring eller om någon ordinarie verksamhet. Mot det går det att säga att företaget använder sig av ordet ”sponsringen” för att beskriva vad den aktuella penningsumman ska användas till i den redogörelse av projektet som fanns Lifs projektdatabas. (Ordvalet är ett misstag enligt Amgen.)

Och att projektet enbart gäller att utvärdera ett ”systematiskt tillvägagångssätt för att efterleva Socialstyrelsens tänkta intentioner i praktiken”, som Amgen hävdar, låter inte som hela sanningen. För samtidigt möjliggör man i praktiken för sjukhuset att efterleva de aktuella intentionerna. Uppenbarligen anser sig inte sjukhuset ha råd med att göra detta genom sina egna pengar.

Vidare har Amgen försökt med att hävda att Socialstyrelsens riktlinjer om hyperkolesterolemi fortfarande är en remissversion och därmed inte skulle gälla ännu (underförstått att diagnostik av FH därmed inte skulle vara ordinarie verksamhet). Det stämmer dock inte. Även remissversioner är numera giltiga nationella riktlinjer när de publiceras.

Reglerna för sådana här industrisamarbeten är ganska luddiga. I Lifs etikregler för läkemedelsbranschen ägnas knappt en halv sida av totalt 42 åt samarbetsprojekt med sjukvården. Inga undantag står angivna – allting verkar tillåtet så länge det handlar om ”att förbättra patientstöd, höja vårdkvaliteten eller på annat sätt bidra till ökad patientnytta”. Däremot står det klart och tydligt att ordinarie verksamhet inte får sponsras, men den formuleringen finns enbart under ett kapitel om sammankomster arrangerade av eller på uppdrag av hälso- och sjukvården.

Här handlar det ju en del om sunt förnuft, men vad som är lämpliga respektive inte lämpliga samarbetsprojekt borde konkretiseras mer i regelverket. När det gäller just sammankomster är regelverket mer tydligt.