Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag27.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

”Alla upplevs som snyggare i den vita regionpyjamasen”

Publicerad: 21 Februari 2020, 09:00

Susanna Sandberg är läkare på hudkliniken vid Centralsjukhuset i Karlstad.

”Åker vi på kurs hittar vi en dammig kavaj längst in i garderoben som katten byggt bo i. När vi får på oss jobbkläderna ser det jämförelsevis fräscht ut för dem som känner oss”, skriver krönikör Susanna Sandberg.


”Du är så himla snygg i sjukhuskläder,” sa min man häromdagen när vi sågs för att äta lunch i sjukhusmatsalen. Han jobbar på Ögon en trappa upp.

”Fast de där brallorna är för stora förstås. Och blusen med. Och de där muddarna på benen är inte så lyckade. Men ändå, du är jättesnygg.”

”Du med” säger jag, och menar det.

Visst, vi träffades på jobbet, och visst, han är svag för kvinnor i vitt. Och jag kanske är lite svag för män i vitt. Och särskilt för honom, förstås. Gällande oss kan det föreligga en viss bias, men det är ett generellt faktum att alla upplevs snyggare i den vita regionpyjamasen än i privata kläder.

Det kan finnas flera samverkande faktorer som förklarar fenomenet.

1. Regionanställda hänger inte med i modet utan klär sig mest i lufsiga fritidskläder privat, som vi sliter på i åratal utan koll på modet. Åker vi på kurs hittar vi en dammig kavaj längst in i garderoben som katten byggt bo i, och glömmer klädrollern hemma. Ni fattar. När vi får på oss jobbkläderna ser det jämförelsevis fräscht ut för dem som känner oss.

2. Vi jobbar så hårt att vi känner oss som 80. När dagen är slut och vi får syn på oss själva i spegeln blir vi helt chockade när vi får syn på en 50-åring. Va! Vem är den där ungdomen? Är det verkligen jag som ser så ung och fräsch ut?

3. Jämförelsefaktorn. Människor på sjukhus består främst av två kategorier: de som är sjuka och de som jobbar där. De som är sjuka ser sjuka ut. I detta sammanhang upplevs de vitklädda även av omgivningen som riktigt fräscha och piffiga.

4. Perspektiv. De flesta av patienterna är betydligt äldre än vi själva. Efter att ha närstuderat huden på ett gäng härliga människor mellan 85 och 92 en förmiddag får man schyssta perspektiv. Ett litet ådernät på benet är ingenting när man skådat varicer stora som knytnävar. ”Varför får jag alla de här fula fläckarna?” klagar våra patienter. ”Ålder och visdom”, säger vi, och när det drabbar oss själva är vi förberedda och tycker inte det är så farligt. Lite repor i lacken får man tåla.

5. Verklighetskoll. För dem som mest ser snygga kroppar på gymmet, i veckotidningar eller på Instagram kan den egna fysionomin upplevas som en besvikelse. Men vi vet att alla över 35 har gäddhäng och muffinsmage och inser att vi ser rätt okej ut. Med eller utan kläder.

6. Vi känner oss som hemma. Vi har aldrig behövt lära oss att gå i högklackat, knyta en slips eller stryka en blus. I sådana kläder är vi obekväma. Det som är invant känns tryggt, är det tryggt slappnar man av, slappnar man av så trivs man. Och trivs man känner man sig snygg.

7. Grey’s anatomy-faktorn. De snygga, sexiga och hjältemodiga karaktärerna i sjukhusserien bidrar till en positiv laddning till vårdyrken. Den mest oansenliga person blir attraktiv i vårdpyjamas, med förmåga att höja pulsen på omgivningen. Det missvisande uttrycket ”white coat hypertension”, borde bytas till det mer rättvisande ”instant sex appeal”.

SUSANNA SANDBERG

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev