Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag11.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

”Arbetsgivarna borde fråga sig varför så många slutar”

Publicerad: 12 December 2014, 12:25

Att behovet av stafettläkare på vårdcentralerna i Sverige blivit så stort borde sjukvårdshuvudmännen vara bekymrade över, skriver allmänläkaren Björn Olsson.


Sedan jag blev pensionär hoppar jag då och då in och arbetar som så kallad stafettläkare. Främsta anledningen är att jag gillar att jobba. Samtidigt uppskattar jag den frihet det innebär att kunna styra min tid själv. Att kunna resa när det passar mig. Att kunna vara ledig under stora helger om jag vill. Att inte behöva arbeta på nätter och helger. Efter att ha arbetat som fast anställd läkare i cirka 40 år unnar jag mig numera dessa privilegier. Jag inbillar mig också att de patienter jag möter uppskattar det arbete jag gör.

Eftersom jag arbetar via en egen firma blir de belopp som betalas ut till min firma betydligt högre än den lön jag skulle ha fått om jag varit anställd direkt av den vårdcentral jag arbetar åt för tillfället. Korrigerar man siffrorna för arbetsgivaravgifter och semesterersättningar blir dock skillnaden inte så stor. Därför har jag svårt att förstå de landstingsföreträdare som hävdar att kostnaderna för stafettläkare raserar landstingens ekonomi.

Att behovet av stafettläkare på vårdcentralerna runt om i Sverige blivit så stort borde däremot sjukvårdshuvudmännen vara bekymrade över. Man borde fråga sig varför inte läkare i olika åldrar i större utsträckning vill vara anställda av landstingen. För om man inte ställer sig dessa frågor så kan man inte heller vidta de åtgärder som behövs om man nu vill ha fler fast anställda läkare och färre vikarier. Hittills har en del landsting försökt lösa problemen genom att helt enkelt förbjuda sina verksamhetschefer att anställa stafettläkare. Det har inte fungerat av det enkla skälet att läkare behövs i verksamheten och utan stafettläkarna får de fast anställda läkarna en så överbelastad arbetssituation att de lämnar vårdcentralerna. Diktatoriska påbud av detta slag leder alltså lätt till att vakansproblemen och därmed behovet av stafettläkare ökar ytterligare.

Självklart fungerar en vårdcentral (och förstås även en sjukhusklinik) bättre med en stab av tillräckligt många fast anställda läkare som tar ansvar inte bara för vården av de enskilda patienter man möter utan också för verksamhetens utveckling på sikt. Och att som patient få träffa en läkare som känner till ens sjukhistoria och övriga förhållanden är naturligtvis ovärderligt. Det är jobbigt att varje gång man går till doktorn vara tvungen att börja om från början med sin berättelse. Dessutom ökar förstås riskerna för missförstånd och felbehandlingar.

Sjukvårdens arbetsgivare borde fråga sig och de läkare man har anställda varför så många väljer att sluta. Kanske borde man till och med fråga de läkare som hoppat av varför de inte ville vara kvar. Mig veterligt har inte någon sjukvårdshuvudman ännu tagit något sådant initiativ. Varför vet jag inte.

Kanske är man rädd för att de svar man skulle få inte passar. För vem vill egentligen veta att man är en dålig och oattraktiv arbetsgivare? Kanske är man inte så intresserad av att läkarna har synpunkter på utvecklingen av verksamheten, utan innerst inne nöjd med att läkare inskränker sig till att behandla enskilda patienter och sedan går hem?

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev