Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

”Att ständigt försöka hålla ryggen fri tar bort glädjen”

Publicerad: 23 mars 2013, 11:00

Birgitta Stiefler: När mina barn var mindre och jag var på föräldramöte reflekterade jag över lärarnas situation.


Lärarna är en utsatt yrkesgrupp på så sätt att många har synpunkter på hur de utför sitt arbete. Det blir ofta diskussioner och åsikter ska ventileras med föräldrar som tycker att undervisningen kan bedrivas på ett annat, och mycket bättre sätt.

När jag har suttit och lyssnat på dessa samtal har jag tänkt att jag är glad över att inte vara lärare när de blir synade och ifrågasatta på det sättet. Det är bra med insyn men det är också viktigt att vi vågar lita på våra medmänniskor.

Efter dessa möten har jag suckat i bilen hem och varit tacksam över att jag är sjuksköterska.

Tyvärr är den tiden nu förbi och människors attityd gentemot sjukvården har förändrats. Jag tycker det är bra att frågor lyfts för det är först när vi blir ifrågasatta som vi reflekterar över de saker vi gör, men det är en helt annan sak när lekmän utdelar sanningar om vårt omdöme och i förlängningen våra beslut.

Det har blivit vanligt att man som patient och anhörig går ut på nätet och söker information. Sedan sätter man ihop trådarna till ett mönster som passar de egna erfarenheterna, vilket inte alltid är samma mönster som sjuk­vårdens.

I de allra flesta fallen är sjukvårdens mönster bra genomtänkta och evaluerade utifrån patientens bästa. Dessutom har vi genom utbildning fått kunskap, och när vi sammanfogar kunskap med förvärvade erfarenheter får vi en bra bas att utgå från. Tyvärr har klimatet inom alla områden i samhället förändrats, och människor tycker det är självklart och befogat att ventilera sina känslor utan att alltid fundera över att det finns en mottagare.

Detta ser jag väldigt tydligt, speciellt inom kommunal sjukvård då kraven har blivit väldigt höga. Kravet att patienten ska överleva den anhöriga är ett orimligt krav, men tyvärr inte alltid ovanligt, och det finns många olika sätt att frigöra den frustration på som uppstår när kravet inte tillmötesgås. Att klaga på sjuksköterskan är tydligen okej, även om man gemensamt tagit ett beslut.

Numera går det mycket tid åt till att förklara och informera och dubbelkolla att båda parter har samma information, även om det också händer att förnekelse uppstår i efterhand.

Vårt mål är bra och kvalitetssäkrad sjukvård, och vi arbetar för att patienten och anhöriga ska känna sig trygga, men tyvärr hjälper det inte alltid hur väl vi kämpar.

Ibland är det lättare att låta sin sorg gå ut över dem som vårdat i stället för att ta tag i den själv, och arbeta med den.

Kortsiktigt är det den lättare lösningen, men i längden är den bara destruktiv.

Den glädje och tillfredsställelse som en gång fanns försvinner när man ständigt måste försäkra sig om att hålla ryggen fri.

Jag sympatiserar fortfarande med lärarna och numera sällar jag mig till deras uppgivna ansiktsuttryck när deras kompetens ifrågasätts.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev