Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag15.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

”Även dagens kandidater kanske handsvettas”

Publicerad: 26 Maj 2014, 13:23

Läkarstudenter är extremt motiverade och anpassningsbara. Det blir vettiga läkare av de flesta, skriver läkaren Susanna Sandberg.


I veckan har vi haft glädjen att ta emot vår första kull läkarstudenter från Örebro. Det är fantastiskt att få möta studenternas engagemang, nyfikenhet och energi. Hurdana är de då nuförtiden, kandidaterna?

När jag var ung hade vi för stor läkarrock, Birkenstocksandaler, ett onödigt dyrt stetoskop samt handsvett. Som vi försökte dölja med att ha händerna i de stora fickorna, pillande på det onödigt dyra stetoskopet. I den andra fickan låg ett tummat exemplar av Internmedicinsk handbok, och lite annan litteratur som verkade vara bra att ha till hands när vi smög runt på sjukhuset och försökte att inte vara i vägen. Ofta saknades helt program för vad man skulle göra på en  placering .

Man skulle vara där men fan vet vad man skulle göra där. När man fick följa med någon snäll kollega blev man så glad att man nästan följde med in på toaletten, orolig att bli borttappad.

De där rockarna kunde bli rätt tunga. Hade man lastat dem ojämnt, till exempel klämt ner lunchlådan också, hängde de ohjälpligt snett och inte ens den mest spänstiga gång kunde hjälpa upp det.

Nu har rockarna försvunnit och kortärmad landstingsblus är modellen. Birkenstocksandalerna har ersatts av sportiga gymnastikskor gärna i någon oväntad färg och fickorna putar inte längre proppfulla av handböcker, däremot kan man få se ett blinkande ljus från en smartphone. Några exklusiva stetoskop släpar de inte runt på, de är väl kloka nog att använda sjukhusets egna, av hygienskäl.

Eller så finns det någon stetoskopapp som kan registrera både andning och hjärtljud och EKG. Allt medan handledaren svettas med att sätta blodtrycksmanschetten rätt.

Att handleda läkarstudenter är att undra om de är smartare och mer pålästa än man själv är. Men medan jag imponeras av hur coola de ser ut på utsidan och oroar mig för att de ska genomskåda mig, kanske det känns likadant på insidan som det gjorde för mig en gång? Kanske undrar de också hur det ska bli nästa vecka, på nästa placering?

Läkarstuderande Linn Österlund i Uppsala berättade nyligen i Dagens Medicin om undervisningsronder där åtta kandidater får dela på en patient och en handledare. Det är respektlöst mot både patienter och studenter. Artikeln gör mig arg för att jag känner igen upplägget från min egen utbildningstid, och är arg för att det får vara så. Vi var ju för många redan då, fast vi var mycket färre. Ibland kändes det som att en kandidat var en för mycket.

Läkarstudenter är extremt motiverade och anpassningsbara. Det blir vettiga läkare av de flesta, åtminstone kunskapsmässigt, även om de i vissa fall möts av nonchalans och dålig planering. Men det kanske inte får den empatiska förmågan att blomstra.

Vänlighet smittar, och i en miljö där man känner sig välkommen och inkluderad lär man sig bäst och blir en snäll doktor.

Det känns magiskt när studenterna får mig att glömma vardagsbekymren och jag minns hur kul och spännande läkarjobbet är.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev