Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

”Avgörande att patienten kunde placera primulan”

Publicerad: 7 juni 2014, 06:20


En kvinna sökte mig för några år sedan eftersom hon drabbats av ett besvärligt och envist hudutslag. Utslaget satt på hennes underarm och hon hade haft det i några månader.

Hon berättade att hon försökt behandla det med olika kortisonsalvor som hjälpte för stunden, men utslaget kom tillbaka hela tiden och hon var orolig att det skulle vara något allvarligt fel som låg bakom, och hon ville definitivt ha min hjälp med att bli av med det.

Jag undersökte henne och förutom det avlånga ilskna hudutslaget på ena underarmen hittade jag inget speciellt. Hon hade heller aldrig förut haft några problem med eksem eller andra tecken på överkänslighet.

Så kom jag att tänka på en kurs i hudsjukdomar jag gått ett par år tidigare.

– Vad har du för blommor hemma? frågade jag henne.

Hon var inte speciellt intresserad av krukväxter visade det sig, men hon hade i alla fall koll på vad för blommor hon hade.

Efter hennes redovisning av sin botaniska egendom var min nästa fråga given.

– Var står primulan?

– Den står i sovrumsfönstret.

Det visade sig att hon hade en primula stående i sitt sovrumsfönster, mitt under snöret till rullgardinen.

Varje gång hon drog ner sin rullgardin, snuddade hennes underarm vid primulans blad och det blev ungefär samma effekt som att badda armen med brännässlor. Jag förklarade sambandet för henne, hon gick hem och flyttade på den skyldiga krukväxten och på så sätt botade hon sig själv.

Jag kom att tänka på den här episoden när jag lyssnade på Göran Rosenberg som invigningstalade vid den allmänmedicinska kongressen i Västerås för en tid sedan.

– Jag går till doktorn för jag förväntar mig att doktorn ska veta mer än jag själv när jag har ett medicinskt problem, sade han.

Och så var det ju. Jag visste att en vanlig orsak till oklara lokala hudutslag som inte går över kan vara upprepad kontakt med något som irriterar huden och att vissa krukväxter har den egenskapen. Just den kunskapen hade inte den här patienten, men när hon fick del av den botade hon enkelt sig själv.

Vid samma allmänmedicinska kongress höll professor Carl Edvard Rudebeck ett anförande där han påpekade att Göran Rosenberg just hade använt uttrycket ”doktorn vet mer än jag” och Rudebeck fyllde på med påpekandet att det ju aldrig är så att doktorn vet allt och patienten inget.

I en personcentrerad sjukvård (och personcentrerad bör all sjukvård vara för att fungera bra) är såväl läkare som patient subjekt och båda dessa subjekt krävs för ett bra resultat.

I det (för mig som läkare) enkla fallet med den skurkaktiga primulan var det ju patienten som visste vad hon hade för blommor, var de stod och vad hon hade för dagliga vanor. Tillsammans löste vi så problemet genom att kombinera våra kunskaper. Men det var hon själv som sedan flyttade på blomman, alltså utförde den handling som botade henne från symtomet.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev