Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag22.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

”Birger var något mer än bara ett stängt kärl”

Publicerad: 13 Juni 2016, 07:20

Jörg Carlsson, överläkare på medicinkliniken i Kalmar.

Foto: Suvad Mrkonjic/Bildbyrån

Minnet av Birgers kärl stannade kvar längre än bilden av hans ansikte. Överläkare Jörg Carlsson skriver om en patient han glömt, men där dödsannonsen väckte minnet till liv.


När jag läste i en av Birgers dödsannonser att ”han lämnar ett stort tomrum efter sig” tänkte jag först på hans tomma buk och bröstkorg under obduktionen. Patologen hade då verkligen lämnat ett stort tomrum i hans kropp, de uttagna organen liggandes på ett separat litet metallbord.

Bland organen fanns det hjärta som i en annan döds­annons beskrevs som stort, men som bara vägde 380 gram.

Några dagar tidigare hade denna Birger legat på röntgenbordet och jag hade undersökt hans kranskärl. Det var mitt i natten, klockan 03:30. Hans kärl var ingen vacker syn och framväggsartären hade varit stängd i nästan ett dygn. Han ville absolut inte till sjukhuset och hade sedan förmiddagen försökt behandla smärtorna i bröstet med whisky, paracetamol och cigaretter. Ingenting hade hjälpt. Att åka till samma sjukhus där hans fru och mor för inte länge sedan plågsamt hade dött i cancer var otänkbart för honom, fram till mitt i natten när smärtorna inte längre var uthärdliga.

Han var nervös och pratade under hela undersökningen, trots morfin och lugnande läkemedel. Han luktade cigarettrök och jag kände mig störd, ville bara hem igen och sova. För oss kardiologer finns bara två sorters patienter med bröstsmärtor: Sådana som kommer i onödan och sådana som söker för sent. Birger kom definitivt för sent för att rädda mycket av hjärtmuskeln. Ballongvidgning, stenting, sedan får man se hur mycket ett öppet kärl ändå kan hjälpa.

Han lämnade inget blivande intryck denna natt och min empatikänsla var som bedövad av den nattliga tiden, cigarettlukten och hans konstanta babblande. Nästa dag skulle jag ha känt igen kärlen, men inte hans ansikte.

Har jag blivit avtrubbad av tusentals stängda kärl och ängsliga människor?

48 timmar senare var Birger död. Han hade känt sig bra, var kvar på sjukhuset när han plötsligt föll ihop. När jag fick höra detta tänkte jag för första gången på honom igen, patienten som jag redan hade glömt.

Vid obduktionen fanns det 250 ml blod i hjärtsäcken, inte mycket när man ibland kan tappa hjärtsäcken på upp till två liter vätska.

Efter obduktionen glömde jag honom för andra gången. Först när jag läste hans dödsannonser kom allt tillbaka och jag började tänka på vilken människa han hade varit. Jag mindes plötsligt hans nattliga berättelse om frun och modern. Hela sex nekrologer vittnade om hans vida vänskapskrets och uppskattning hos många. Hjärtmetaforer fanns i alla texter. I en annons skrev några av hans arbetskamrater att ”våra hjärtan brister” i tanken på hans död.

Denna morgon, när en stor del av Birgers rika liv visade sig för mig igenom dödsannonserna, visste jag att jag inte skulle glömma honom en tredje gång. Jag ångrade att jag inte hade pratat mer med honom och bara sett honom som ett stängt kärl efter 40 års rökning. Har jag blivit avtrubbad av tusentals stängda kärl och ängsliga människor? Att skriva om Birger nu, det hjälper inte honom. Jag undrar hur han upplevde mig? Skicklig men hjärtlös? Det kommer jag aldrig att få veta.

JÖRG CARLSSON

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev