Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

Byråkraterna vill behålla makten över sjukvården

Publicerad: 12 oktober 2013, 05:30

”Jag vill att vi utvecklar en sjukvård där läkarna är beroende av sina patienter och inte av administratörer.” En sådan tanke har jag aldrig hört uttryckas av någon ansvarig inom svensk landstingsdriven sjukvård.


Den som sade så var högste ansvarig för sjukvården på Kolahalvön i  norra Ryssland. Han hette Igor Kovalev och hans officiella titel var  ordförande i Murmansk läns hälso­kommitté. Visst är Igor Kovalevs vision  hisnande; sjukvård där de anställda är beroende av sina patienter och  inte av administratörer.

Jag tror att den problematik Kovalev pekade på också är aktuell i  Sverige. Vi allmänläkare gör så gott vi kan för våra patienter. Vi  analyserar det problem som fört patienten till vårdcentralen, hans  föreställningar och förväntningar. Och så försöker vi bidra med vår  kunskap. Vårdvalsreformer genom åren har också i grunden syftat till att  stärka alliansen mellan patienterna å ena sidan och yrkesutövarna å den  andra.

Men påfund och påbud från ofta välmenande politiker och  administratörer kan ofta störa denna allians. Det är som att det inte  räcker att vi försöker ge våra patienter en bra sjukvård. Som att det  vardagsarbete vi utför på våra vårdcentraler inte är tillräckligt fint.

Ena året kommer ett påbud att alla patienter ska tillfrågas om de  röker, super, eller på ett annat sätt lever ett ohälsosamt liv. Frågor  och svar ska dokumenteras och statistikföras och kanske till och med  leda till att den lokala budgeten påverkas. Det är som regel själva  frågandet som räknas, vad svaren leder till för åtgärd är som regel inte  lika viktigt.

Nästa år ska vi för så många patienter som det bara är möjligt skriva  ut recept på fysisk motion och ju fler sådana recept som skrivs ut,  desto mer pengar får vårdcentralen.

I något landsting har jag sett hur alla som besöker vårdcentralen ska  fylla i en enkät om sina levnadsvanor. Till vilken patientnytta det  sker har jag inte sett någon trovärdig förklaring om.

Självklart menar jag att det många gånger är viktigt att ta upp  frågor om levnadsvanor. Söker min patient för besvärlig hosta, vore det  ju dålig sjukvård att inte ställa frågan om problemet kan ha med rökning  att göra. Söker en patient med påtaglig övervikt för värk i knäna är  det lika illa om inte jag fattar att det kan vara relaterat till  övervikten.

Men att utifrån en enskild patients upplevda medicinska problem  diskutera levnadsvanor på ett sätt som faktiskt gör nytta kräver en  individuellt anpassad metodik. Det är ingenting som kan ersättas med  utskickade enkätformulär från en aldrig så ambitiös samhällsmedicinsk  enhet på ett landstingskansli.

Jag ser det ökade intresset från sjukvårdspolitiker och  administratörer för att lägga sig i vårt vardagliga patientarbete som en  strävan att i tider av vårdval och ökad patientmakt behålla makten över  sjukvården. Det finns nog många som önskar att sjukvårdens anställda  även i fortsättningen ska vara mer beroende av administratörers välvilja  än av patienternas förtroende.

Eller så kanske man inte förstår att det allmänmedicinska vardagsarbetet är det våra patienter efterfrågar och behöver.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News