Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

Carl-Magnus Hake: Dags att skriva om statligt program mot självmord

Publicerad: 6 oktober 2016, 06:15

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Alla självmord är tragedier oavsett om det är män eller kvinnor som är offer. Och samhället måste jobba brett för att förebygga denna relativt vanliga dödsorsak.

Men samtidigt kan inte samhället mer eller mindre blunda för det kanske mest iögonfallande i självmordsstatistiken, nämligen att män två till tre gånger oftare tar livet av sig än kvinnor. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland män upp till 45 år.

Mäns överrepresentation i denna statistik brukar förklaras med att de till exempel använder kraftigare suicidmetoder, har atypiska depressioner och generellt är sämre på att känna av sin ohälsa och söka vård i allmänhet, samt att de har sämre sociala nätverk än kvinnor.

Här finns en paradox i bilden av depression som någonting främst förknippat med kvinnor – en paradox som verkar svår att ta in i folkhälsoarbetet, trots att fakta om självmorden legat på bordet i decennier.

I veckans papperstidning har jag skrivit en artikel kring detta problem. Jag har gått igenom nationella och regionala preventionsprogram för självmord och även djupdykt i ett ofta använt utbildningsprogram för sjukvårdspersonal kring självmord. Bilden som tonar fram är att den specifika manliga problematiken kring självmord inte får en sådan plats som den rimligen förtjänar. Jag tänker till exempel på åtgärder eller förslag på forskning kring hur sjukvården bättre ska fånga upp självmordsbenägna män.

Mest tydlig är bristen på könstänk i det nationella handlingsprogrammet för prevention av suicid. Det är rimligt att tycka att minst en av de strategier som handlingsprogrammet tar upp, i nuläget nio stycken, borde var inriktad på den manliga problematiken av självmord.

Att det in nuläget inte finns med några sådana skrivningar är en brist. Det medger utan omsvep docent Sven Bremberg i artikeln. Han var projektledare för dåvarande Folkhälsoinstitutets del i framtagandet av handlingsplanen.

Det är prestigelöst att erkänna detta, liksom av honom att hänvisa till att frånvaron av könsspecifika insatser kan ha haft att göra med att han och hans kollegor var präglade av att kvinnor enligt hälsodebatten har en sämre situation än män.

Sådan prestigelöshet måste nog till om någonting ska förändras.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Carl-Magnus Hake

Reporter

carl-magnus.hake@dagensmedicin.se

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev