”Det är olämpligt att gå jour efter 50”

Det här är en krönika som jag i framtiden kommer att ångra att jag skrev. Men jag känner att jag måste skriva den.

För jag ser ett mönster. När läkare som jobbar på sjukhus inom jourande specialiteter uppnår en viss ålder, cirka 50 år, så händer två saker. Dels upphör de ofta att gå jour, dels börjar de säga samma repliker i lunchrummet: ”Det är olämpligt att gå jour efter 50”, ”Efter 50 tar det mycket längre tid att återhämta sig efter en jour”, ”Efter 50 är det svårare att vakna på natten och prestationsförmågan försämras”. Jag har hört detta av kollegor på flera kliniker.

Men det är ju jätteintressant! Kroppens fysiologi ändras alltså radikalt vid 50. Vid 50 börjar dygnets kortisol- och melatonin­cykel att bli mycket mer labil. Det retikulära aktiveringssystemet börjar uppföra sig annorlunda. Centrum för nattligt omdöme i frontalloben atrofierar. Här ska sökas på Pubmed!

Det som dock talar emot denna plötsliga, kroppsliga metamorfos är att det ofta är läkarna över 50 som stannar längst på klinikfesterna. (Det kan dock bero på att de inte längre har småbarn som väcker dem klockan fem.) Läkare över 50 åker ofta på kongresser på exotiska platser: World Thoracotomy Forum i Florida, Fidji United Congress on Kidneys, Brain Surgery på Mauritius. Här verkar långa resor och jetlag inte vara någon hämmande faktor.

Kroppens fysiologi ändras alltså radikalt vid 50

Det är också intressant att denna fysiologiska förändring verkar variera mellan olika specialiteter. Specialister från större specialiteter verkar vara mer känsliga och slutar gå jour ibland redan vid 45, medan mindre specialiteter kan joura till 65.

Ett annat forskningsområde skulle kunna vara varför denna kroppsliga omvandling endast drabbar läkare, och till exempel inte sjuksköterskor och undersköterskor. De kan ju jobba natt ända tills de går i pension.

En sista observation är att det ofta är de jourbefriade 50-plus-läkarna som, helt utan ironi, för den yngsta jour­läkaren högt påtalar: ”Vet du vad. Det fina med att gå jour är att man lär sig väldigt mycket!” Det är ganska coolt! Tänk att det är mer utbildande att stilla en bakre näsblödning klockan 03 än klockan 15. Utbildningsvärdet att ta bort en blindtarm är större på en lördag än på en måndag. Ett neurologstatus sista veckan i juli är mer lärorikt än ett i september. Om ST-läkare endast jobbade nätter, helger och på sommaren, så skulle de kunna vara färdiga på bara tre år!

Det positiva med denna somatiska 50-årsförändring är dock att äldre kollegor får en naturlig anledning att slippa jourtjänstgöringen. Det hade ju varit mycket jobbigare att säga till sina yngre kollegor: ”Vet du vad. Jag tycker det är skittråkigt att gå jour, så nu tänker jag sluta med det. Jag vet att det gör att du måste gå fler jourer, men så får det bli. Ha en trevlig helg!”

Jag fyller 50 om tre år. Då får jag reda på hur min kropp förändras denna magiska dag! Men förmodligen kommer jag inte att bli jourbefriad. Inte efter den här krönikan.

HENRIK WIDEGREN