”Det finns fler hot än mikrober”

Först fågelinfluensan som skrämde slag på alla, sedan svininfluensan som beräknades skörda miljoner liv. Bli värsta pandemin. Det informerades och skrevs och massvaccinerades.

När allt var över frågades lite besviket vad som egentligen hände, det var ju knappt någon som drabbades. Att vara missnöjd med en sådan sak!? Men det var väl inte något som kom på skam, snarare ett hårt arbete som medförde ett gott resultat även om det blev dödsfall.

Några av nycklarna till att inte fler blev sjuka var, vad jag förstår, att man nådde skolorna och barnen och att man fick samhället att sköta sin handhygien och ställa sig i kö till vaccinet, i kombination med att smittan förmildrats på sin resa när den väl kom. Olyckligt nog blev ett antal barn sjuka av vaccinet men fanns det något alternativ?

Tar man ett steg tillbaka, och några in på djupet som Svenska Dagbladets reportage om processen kring beredskapen och hanteringen av det förestående influensahotet och efterspelet, förstår man att det ofta är väldigt mycket politik och väldigt lite vård inom vårt gebit.

Å andra sidan vore det naivt att tro något annat, så många turer som det varit kring det mesta i vården under 2000-talet. Sjukvården är en politisk arena, oavsett vad man tycker om den saken, och visst märks det att det snart är val för jisses vad det har börjat lovas både det ena och det andra. Och detta är ändå bara början. Frågan är hur mycket vi kan påverka? Vi vill ju varken ha en masskadesituation eller sjukdomsfall efter insatser.

Mikrober till trots, det finns andra hot i vårt samhälle med koppling till hur rösterna fördelas i höst och till sjukvården, ett hot som har sin grund i politiska ställningstaganden och åsikter. Jag vill mena att vårt land är tämligen tryggt och att sjukvården jämförelsevis är tämligen säker. Jag hoppas att ni håller med.

Det tredje ni kan hålla med om är att det ”ursvenska” land många önskar ska återuppstå numera är brokigt och melerat. Tänk tanken att sjukvårds-Sverige – som är ett av våra största offentliga rum, låt vara att det är uppdelat med ofantligt många skiljeväggar till avgränsade delar – skulle ta en selfie och lägga ut på Twitter. Bilden skulle visa en oerhörd mångfald, inom alla nivåer av alla jobbkategorier – inte bara i färgnyans och etnicitet utan också personligheter med varierande attityder och syn på hur allting ska skötas, styras och vårdas.

Framförallt skulle bilden visa det bästa som vi har, svensk sjukvård har på många sätt aldrig varit bättre än just nu och det förmodligen tack vare alla dessa detaljer som utgör helheten. Många önskar en annorlunda bild, en homogen och vit, att den brokiga delen skulle bekämpas likt influensa. Att mobilisera mot rasism och nazism har kanske aldrig varit viktigare. Alternativ finns inte.