Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

Det går inte att styra sjukvården i traditionell managementstil

Publicerad: 1 mars 2011, 14:30

Det är dags att de ytterst ansvariga inom de olika landstingsledningarna på allvar inser att det inte är jämförbart med något annat arbete att vara chef på ett stort sjukhus.


Det är betydligt mer komplext och därmed svårare än andra typer av chefsjobb med liknande ansvar när det gäller personal och pengar.

I dagens nummer, se sid 4–5 skriver vi om civilekonomen Soki Chois avhandling om hur sammanslagningen av Huddinge universitets-sjukhus och Karolinska sjukhuset gick. Avhandlingen är spännande på flera olika sätt, men framför allt för att den sätter fingret på ett av de grundläggande problem som finns i att styra sjukvården. Det gäller motsättningen mellan den så kallade managerialismen, alltså att styra en verksamhet utifrån resultat och effektivitet, och professionalismen, att verksamheten i stället styrs utifrån erfarenhet och yrkesskicklighet.

Historiskt har sjukvården styrts utifrån professionalismen. Det var den mest meriterade och skickligaste läkaren som också var chef på avdelningen. Det var ganska länge sedan som landstingsledningarna insåg att de inte kunde få den styrning på verksamheten som de ville med de här personerna i ledningen, vissa av dem var dessutom dåliga som chefer och usla administratörer. Chefsrollen gjordes om och nu prioriterades i stället organisations- och verksamhetsutveckling, men framför allt att hålla de ekonomiska ramarna. Organisationen blev en klassisk pyramid med beslutsgång uppifrån och ner.

Det Soki Chois avhandling visar är att det inte går att styra vården enbart uppifrån och ner i traditionell manegmentstil. Hon jämför bland annat två olika verksamheter som skulle slås ihop vid sammanslagningen av Huddinge universitetssjukhus och Karolinska sjukhuset. I det ena fallet följde den utsedda chefen sjukhusledningens rekommendationer. I det andra fallet struntade de som skulle styra i sjukhusledningens råd. Flera personer i ansvarig ställning försökte i stället tillsammans hitta en organisation som de alla kunde acceptera. I det första fallet blev resultatet en katastrof och i det andra en succé.

För mig bekräftar det att ledarskapet inom svensk sjukvård är svårt och att det läggs alldeles för små resurser på att försöka utveckla ett ledarskap som tar hänsyn till de speciella förutsättningarna. De som vill bli ledare måste utbildas, stöttas, få tydliga mandat, utvärderas och belönas när de lyckas.

Mikael Nestius
chefredaktör

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev