Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag29.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

”Det som anses barbariskt i dag var inte det i går”

Publicerad: 27 Maj 2016, 07:34

Adel Abu Hamdeh, ST-läkare, Psykiatri Sydväst.

Foto: Linnea Rheborg/Bildbyrån

När ST-läkaren Adel Abu Hamdeh tittar runt på medicin- och psykiatrihistoriska museet i Uppsala, väcker det tankar om hur framtidens människor kommer att se på dagens metoder och humanitet.


Gamla kirurgiska instrument, kamferdroppar, tvångströjor, anatomiska modeller, träben och konst av patienter. Mycket spännande har jag sett på medicin- och psykiatrihistoriska museet i Uppsala.

Jag tänker till exempel på koppen med mustaschskydd som tillät den mustaschprydde mannen att ta sig en sipp kaffe utan att fukta den behårade överläppen. En sådan kopp skulle i dag kunna göra succé bland hipstermän med en fäbless för svunna tider.

En annan sak jag minns väl är den vackert snickrade evighets­maskinen som en patient under en manisk episod tillverkat av ett stort antal kugghjul i trä. Evighets­maskinen fungerade dessvärre inte. Om den gjort det hade nog konstruktören inte behövt vara kvar på mentalsjukhus utan korsat den påstått hårfina gränsen mellan galenskap och genialitet.

Jag minns även det badkar som jag först hade svårt att förstå vad det hade för plats på ett museum. Jag fick förklarat för mig att det användes för plågsamma, overksamma och timslånga tvångsbad mot ”neuroser”. Badkaret kunde även innan antibiotikas upptäckt användas för behandling av neurosyfilis, då en dödlig sjukdom som i sena stadier gav demens, psykoser och andra psykiatriska symtom. Neurosyfilis behandlades genom att inducera feber på olika sätt, där en metod kunde vara att sänka ner patienter i varmt vatten.

Vi har sannolikt även nu behandlingar som vi i framtiden kommer att se på med stor skepsis

Ett annat förfarande för att inducera feber var att ympa patienter med malaria, en behandling som fick stor spridning och som 1927 genererade ett Nobel­pris för upp­hovs­mannen Julius Wagner-Jauregg trots brister i forskningen som metoden grundade sig på. Men till Wagner-Jaureggs försvar, innan hans upptäckt användes bland annat kvicksilver mot syfilis, till tveksam nytta. Malariaterapi var visserligen riskfylld men trots allt mer effektiv. Dessutom visste man hur malaria botades efter att febern gjort sin verkan.

Vi har kommit en lång bit på vägen sedan dess och det är lätt att i dag förskräckas över malariaterapi. Men vi har sannolikt även nu behandlingar som vi i framtiden kommer att se på med stor skepsis. Vi fortsätter, snart 100 år efter Wagner-Jaureggs Nobelpris, att på bred front anamma obeprövade metoder som saknar stöd i forskningen. Samtidigt har det historiskt sett ibland tagit lång tid att implementera behandlingar som faktiskt har bevisats effektiva.

Långt ifrån allt vi gör inom vården har vetenskaplig förankring och inte sällan försöker vi, precis som Wagner-Jauregg, att med de kunskaper vi har väga potentiell nytta mot risk. Tack och lov är kunskapstillväxten snabb och den moderna medicinen har varit en framgångssaga bristerna till trots.

Det vi anser vara barbariskt i dag var inte det igår. Samtidigt kommer kanske våra framtida kollegor tycka att dagens metoder är omänskliga. Därför dömer jag inte Wagner-Jauregg så hårt. Han försökte liksom vetenskapen och sjukvården i dag hitta bättre och lindrigare metoder för att behandla plågsamma sjukdomar.

ADEL ABU HAMDEH

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev