Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

Dumhet och snålhet styr tänkandet inom vården

Publicerad: 24 augusti 2013, 05:30

KRÖNIKA Det fattas psykiatriker. Det fattas distriktsläkare. Det fattas vårdplatser också, nästan överallt och speciellt i semestertider, när det svångremmas ännu mer...


... för ledighet­ernas skull, om nu inte personalen tvångskommenderas i tjänst, då det fattas personal mer än vanligt, eftersom det saknas marginaler.

Och på vårdcentralen finns inga tider, de försvann i morse fem över åtta och själva tiden försvinner
garanterat ned i slukhålet, för hur man än skyndar sig är det omöjligt att hinna ifatt.

Och grejerna är utlånade och måttbandet är borta och gel till bladderscannern finns ingen­stans på hela mottagningen och lampan till öronmikroskopet är trasig.

Och det vilar någon sorts snålhet över det hela och jag vet att det inte bara är jag för medicinjouren gråter nästan i telefonen för de har verkligen inga platser, inte ens med skohorn.

Och kan jag kanske ta tillbaka tanten med hjärt­infarkt från akuten till äldreboendet direkt, undrar medicinjouren. Och omnipotensen slår till och jag tänker: Jo men visst. Jag ringer Boendet. Men personalen: Är du jädra dum i huvet? Sjuksköterskan på boendet sköter alla boenden i halva stan och mycket personal utan sjukvårdsutbildning nu under sommaren. Ta hem henne till ditt eget hus i stället.

Och jag tänker, bra idé. Analysera lab­proverna på köksbordet. Så gjorde vi ju i södra Afrika. Fixerade blod­utstryken med hårspray, för det gick i alla fall att få tag på. Och på avdelningen sov de anhöriga på golvet bred­vid sjuksängen och hjälpte till. Det såg lite påvert ut, tyckte jag, men det kanske är en bra idé, då får personalen den hjälp som de behöver med patienterna och de slipper gråta i sköljen av utmattning.

Och jag vet att det blir bra när det verkligen gäller men när det inte gäller att slänga upp på operationsbordet och stenta mitt i natten, vad gör man då? Med det vanliga, med det tråkiga, med det som alltid finns där och täpper till de fina tänkta flödena?

Och mycket är så svårt ändå, folk dör, trillar ihop, tuppar av eller är ledsna och kanske ska man använda sina krafter till det, att försöka fixa lite om det går, hjälpa och lindra och sånt där fint som det står om i tankespråk från hemslöjden eller solnedgångsbilder på Facebook.

Senare, när medicinjouren har snutit sig, kläms patienten in bakom två skärmar i en korridor eller outsourcas till öron­kliniken. Det brukar ju gå bra även om örons bästa kompetens befinner sig ovanför nyckelbenen. Man får hålla tummarna.

Jag känner mig fattig. Böj dig under pappersutopin, det som inte mäts och bokstaveras, det finns ju inte. Slimmade produktionsresultat är alltid lika bra som innan, trots nedskärningar, strypning, styrning och snålhet.

Och dumhet smittar av sig. Borde bli anmälningspliktig enlig smittskyddslagen.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev