Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag28.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

”En långvarig sjukskrivning är oerhört svår att bryta”

Publicerad: 9 Oktober 2020, 08:00

Adel Abu Hamdeh, ST-läkare, Psykiatri Sydväst.

Foto: innea Rheborg/Bildbyrån


I boken Olyckliga i paradiset resonerar Christian Rück, professor i psykiatri, kring ökningen av psykiatriska diagnoser i samhället. Det är en läsvärd bok som har fått mycket uppmärksamhet. Särskilt av­snittet om utmattningssyndrom fångade mitt intresse. Där redogör Christian Rück bland annat för hur denna för Sverige unika dia­gnos blev till. Även om Rück är kritisk mot diagnosen, har debatten som följt efter att boken släppts i låg grad handlat om utmattningssyndrom. Det tycker jag är synd.

I korta drag kan sägas att utmattnings­syndrom vilar på svag vetenskaplig grund. Det är en diagnos som 2003 resonerades och diskuterades fram av en arbetsgrupp på uppdrag av Socialstyrelsen för att förklara en ökning av långtidssjukskrivningar för depression i slutet av 1990-talet. Som jag ser det gjorde arbetsgruppen det klassiska misstaget att likställa sjukskrivning med sjukdom. Variation i sjukskrivningsmönster över tid förklaras av betydligt mer än sjukdom.

I boken lyfter Rück problem med diagnosen. Han ifråga­sätter bland annat populära påståenden om att stressen i samhället ökat, att stress krymper hjärnan och att utmattningssyndrom ger hjärnskador som liknar de hjärnskador man ser vid stroke. Han diskuterar vidare kring svårigheterna att skilja utmattningssyndrom från depression, symtomöverlappet mellan diagnoserna är stort och de flesta med utmattningssyndrom upp­fyller även kriterier för depression.

Trots detta skiljer sig ­synen på sjukskrivning mellan diagnoserna. Medan sjukskrivning i möjligaste mån bör undvikas vid depression, anses lång­varig sjukskrivning, på tveksam grund, vara en viktig del av behandlingen vid utmattningssyndrom. Men det är nog den liberala synen på långvarig sjukskrivning vid utmattningssyndrom som är anledningen till att diagnosen gjort en komet­karriär.

Patienter med utmattnings­syndrom hamnar i normalfallet inte inom psykiatrin, då tillståndet i huvudsak hanteras inom ­primärvården och företagshälsovården. Men de patienter jag träffat har oftast varit sjukskrivna i åratal för utmattningssyndrom. Samtidigt har de haft tydliga depressiva symtom, men man har sällan gjort mer än halvhjärtade försök med antidepressiv medicinering och undantagsvis har patienten fått KBT för depression.

Det är förstås en selekterad grupp jag möter, men de långa sjukskrivningarna bekymrar mig. För inom psykiatrin vet vi att försiktighet med sjukskrivning är en fördel vid de flesta psykiatriska tillstånd. Sjukskrivning riskerar nämligen att befästa problemen genom att försämra patientens självkänsla, ta ifrån henne sammanhang och mening samt göra henne mer tillbakadragen, isolerad och passiv. En långvarig sjukskrivning är oerhört svår att bryta.

Det finns nog trots allt ett behov av en diagnos som ger patienter möjlighet att ta en kortvarig paus från övermäktiga belastningar, för att i förlängningen minska dem. Men utmattningssyndrom verkar inte vara lösningen.

ADEL ABU HAMDEH

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev