Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

Fråga distriktsläkarna som gnetar på varje dag

Publicerad: 15 juni 2013, 05:30

Efter hårt slit på AT med låg lön i slutet av 90-talet hörde vi talas om en uthyrnings­firma som erbjöd välbetalt jobb på vårdcentraler. Nyleggade läkare kunde gräva guld.


Några åkte i väg med bultande hjärtan och Jourläkarboken i fickan, stetoskopet och Läkemedelsboken i den andra.

De fick sitta i en skrubb med decimeter­höga travar av papper från förra ­veckans stafett på skrivbordet, patienter som aldrig tog slut, och ensamma nätter med dålig sömn.

När veckan var slut åkte de hem, illamående, fortfarande grubblande över hur det skulle gå för den och den. Skulle någon följa upp svaret nästa vecka?

De kom hem och grät och ­lovade sig själva att aldrig återvända. När lönen för veckans möda kom kändes den inte så svindlande hög trots allt.

Nu har uthyrningsfirmornas antal exploderat. Säga vad man vill, men någon är det som gräver guld. Två miljarder­ kronor kostade stafett­läkare i Sverige­ år 2011. Det finns många vårdcentraler i landet som drivs med enbart stafetter i dag. Ett undantag har normaliserats.

Med jämna mellanrum ryter SKL till och lovar att sätta stopp för  hyrläkeriet . Men vad hjälper det när människor blir sjuka hela tiden och tjänsterna gapar tomma? När desperationen blir tillräckligt stor nöjer man sig med att ha ett namn att sätta upp, även om det bara är för en vecka. Att stänga en vårdcentral är det ingen som törs.

Att vara en dålig distriktsläkare­ är lätt , förklarar min vän som själv är distriktsläkare i glesbygd, för mig dystert.  Men att göra ett bra jobb, och orka stanna kvar …  Han är luttrad, på hans egen vårdcentral är de ordinarie få, ­stafetterna dyker upp som plåster på såren men lämnar efter sig högar av papper.

Läkarförbundet gjorde en undersökning i mars som visade att det fattas 1 400 distriktsläkare i Sverige. 1 400 läkare, det är ingen slump, lika lite som att det fattas miljoner flickor i Kina.

De struntar i oss , suckar­ en annan distriktsläkarvän.  Våra lokaler förfaller. Vi har bett om nya skyltar i flera år, men det händer ingenting. Patienterna kan inte se vart de ska gå. Och det fattas larm på flera rum. Vi har sagt till, men de kommer inte hit.

Någon nationell handlingsplan för att ­åtgärda distriktsläkarbristen är inte på gång. Läkarförbundet vill starta projekt med SKL och regeringen men de har tackat nej. Landstingen får lösa det själva.

Att göra investeringar i apparatur och byggnader inom sjukhusvården kanske känns som tydligare framsteg för våra landstingspolitiker, roligare att säga ja till i stället för att göra tråkigt underhåll inom primärvården.

Men jag vill i alla fall ha en bra vårdcentral att gå till när jag blir sjuk. Där läkarna trivs och stannar kvar. Jag kommer att rösta på den politiker som tar tag i frågan. Ett tips är att fråga de 4 800 som gnetar på varje dag, läkarna som kan sköta hela patienten. Fråga dem, innan de också försvinner.

Och när ni ändå är där, passa på att byta ut skyltarna.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev