Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

måndag17.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

Carl-Magnus Hake: Fritt fram för rika att köpa bästa cancerbehandlingen

Publicerad: 26 februari 2015, 11:28

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Måste läkare informera obotligt sjuka patienter om en dyr och effektiv behandling mot cancer som patienterna måste betala själva men som läkaren inte bör skriva ut av etiska skäl? Kring den frågan kretsade ett par artiklar jag och kollegan Samuel Åsgård skrivit i gårdagens nummer av Dagens Medicin.

Problematik kring egenfinansiering av dyra cancerläkemedel är framför allt något som drabbar patienter med spridd prostatacancer som slutat svara på konventionell hormonbehandling och som inte tål nästa steg i behandlingen – cytostatika.

För denna grupp finns det effektiv bromsbehandling i form av hormonläkemedlen Zytiga och Xtandi. Men dessa läkemedel får patienterna betala själva, vilket kan landa på en kostnad från 100 000 till 1 miljon kronor beroende bland annat på om behandlingen fungerar och hur länge patienten lever.

Enligt en ny rapport från Statens medicin-etiska råd, Smer, så bryter sådan egenfinansiering av dyra cancerläkemedel mot hälso- och sjukvårdens portalparagraf om jämlik vård.

Smers ordförande Kjell Asplund säger till Dagens Medicin att frågan är ett etisk dilemma men att det är ok för läkare att skriva ut sådana läkemedel om patienten är fullt informerad (vilket inte framgick i rapporten). Eftersom alla patienter som har möjlighet och står i begrepp att betala så mycket pengar förmodligen är just fullt informerade så blir det sålunda ändå etiskt ok att rika patienter köper sig den bästa cancerbehandlingen. Detta är ju ojämlikt men åtminstone enligt mig rimligare än att utstänga rika i det här fallet.

I fallet med de nya hormonläkemedlen mot prostatacancer handlar det om en stor grupp män som hamnar i kläm. Urologen Ola Bratt uppskattar antalet till runt 1 500 patienter om året som inte tål cytostatika. Nu vet jag att sjukvården ändå tar kostnaden i vissa särskilt ömmande fall, kanske yngre patienter som inte klarar cytostatika av medicinska skäl. Gränsdragningar kring vad som är särskilt ömmande torde dock variera från sjukhus till sjukhus och från läkare till läkare, vilket förstås också blir ojämlikt.

Jag får kommenterar från urologer att det är det stora patientvolymerna som gör att subventionen uteblivit i det här fallet. Och säkert hade ju sjukvården haft lättare en svälja en hög kostnad per behandling om det var ett fåtal patienter. Men faktum är att de båda läkemedelsföretagen Janssen och Astellas först nyligen ansökt om subvention för behandling innan cytostatika.

En anledning till att man dröjt – i fallet Zytiga nästan två år efter att indikationen blivit godkänd – är att kraven på att visa kostnadseffektivitet hos Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, är tuffare än att få ett regulatoriskt godkännande. På Janssen ansåg man sig till exempel tvungna att invänta data på långtidsöverlevnad för Zytiga, vilka blev klara först förra året.

I och med att TLV nu i alla fall hanterar frågan om subvention på den tidiga indikationen så finns det visst hopp att patienter inom en snar framtid slipper hantera kostnaden själva. Men oavsett hur ärendena faller ut kan man nog räkna med att det kommer lanseras fler dyra cancerläkemedel framöver som sjukvården inte betalar. Därför finns det all poäng, som urologen Ola Bratt efterlyser, att någon person på hög samhällsnivå faktiskt talade om för befolkningen hur läget ligger till. Möjligen inte mest för att underlätta olustfyllda diskussioner mellan läkare och patienter utan för att medborgare ska ha chans hinna börja spara till privata försäkringar i tid.

En sista reflektion är att vi i media varit tämligen dåliga på att rapportera om att 1 500 patienter om året måste betala själva för den enda effektiva behandlingen mot sin obotliga cancersjukdom. Jag är rätt säker på att det hade varit annorlunda om det handlat om en röststarkare patientgrupp, som till exempel bröstcancerpatienter. Möjligen hade ett större ”hallå” i medierna fått landstingen och myndigheterna att hantera frågan annorlunda och möjligen (men kanske mindre sannolikt) hade företagen kunnat förmås att sänka sina priser.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Carl-Magnus Hake

Reporter

carl-magnus.hake@dagensmedicin.se

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev