Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag25.01.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

Carl-Magnus Hake: Grattis fysiologin till ytterligare ett Nobelpris

Publicerad: 8 Oktober 2019, 07:39

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Med gårdagens besked att trion William Kaelin, Peter Ratcliffe och Gregg Semenza delar på nobelpriset för sina upptäckter om hur celler känner av och anpassar sig efter syretillgången står det klart att fysiologin fortsätter att hålla ett visst grepp om Nobelpriset i fysiologi eller medicin.

När vi journalister pratar om det aktuella priset tror jag vi ofta lite slarvigt kallar priset för ”medicinpriset”. Faktum är att även Nobelprisorganisationen själv ibland kallar det för ”medicinpriset”. Men om vi av någon anledning skulle använda en förenkling så är det snarare ”fysiologipriset” som bättre beskriver verkligheten. Det är nämligen vanligare att det är upptäckter inom fysiologi – alltså läran om hur levande organismer och organsystem fungerar under normala omständigheter – som belönas än upptäckter inom medicin – alltså läran om hur sjukdomar behandlas, diagnostiseras och förebyggs.

Av de tjugo Nobelpris som hittills delats ut under 2000-talet räknar jag till sju som har en tydlig medicinprofil, alltså en dryg tredjedel. Dessa sju är signalöverföring i centrala nervsystemet (år 2000, Arvid Carlsson med flera), grunden för magnetkameraundersökning (2003), magsårsbakterien (2005), upptäckter kring hpv och hiv (år 2008), provrörsbefruktning (år 2010), behandling av malaria och parasitmaskar (år 2015) och immunterapi mot cancer (år 2018).

Är denna (sned-)fördelning då något att hänga upp sig på? Ja, det tycker jag. En anledning är att medicinpriser nog har lättare att uppfylla det som Alfred Nobel själv stipulerade i sitt testamente nämligen att upptäckterna ska ha gjort ”menskligheten den största nytta”. Att upptäcka någonting viktigt om hur människokroppen normalt fungerar leder ju troligen inte till nytta (annat än ökad klokskap) för mänskligheten, såvida inte upptäckten också kan bana väg för behandlingar och diagnosmetoder när människokroppen inte längre fungerar normalt.

När det delas ut fysiologiskt inriktade Nobelpriser brukar just det senare lyftas fram från officiellt Nobelhåll, så även i år när det påpekades att det nyligen godkänts ett läkemedel i Kina för behandling av anemi, baserat på det av nobelpristagarna upptäcka signalämnet hypoxia-inducible factor. Läkemedlet i fråga är det av Astra Zeneca delvis utvecklade roxadustat. Det har dock surrats om möjliga säkerhetsproblem och läkemedlet är än så länge inte godkänt på andra marknader.

Alla fysiologer får ursäkta, men jag tror att ert ämne hade fått lite mindre uppmärksamhet om Nobelförsamlingen mer noga följt Alfred Nobels intention, och avvaktat att dela ut fysiologipris till dess att upptäckten mer bevisligen gjort ”menskligheten den största nytta”.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Carl-Magnus Hake

Reporter

carl-magnus.hake@dagensmedicin.se

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev