”Hitta din inre kompass och följ den så gott du kan”

Vem är man som chef? Vem blir man? Vem bör man vara och vem vill jag vara? Finns det några snälla chefer? Om man tar på sig ett chefsuppdrag vill man nog vara medmänsklig, rättvis och sympatisk. Men du kan inte räkna med att bli omtyckt, och du kan inte göra alla nöjda.

Men hur är man drivande utan att vara en ångvält? Hur tuff måste jag vara för att navigera i den här typen av terräng? Blir jag ett monster efter ett par år? Att leda arbetet och visa vägen utan att köra över någon, men samtidigt själv inte bli överkörd.

Många chefer tappar gnistan i den här labyrinten, och det är en utmaning i sig – att sluta om det inte är roligt. Så vad tror ni? Man kanske inte kan vara för snäll, men kan man vara sympatisk utan att bli utnyttjad?

De snälla cheferna riskerar att inte bli långvariga. NKS sållade bort dem redan innan de fick chansen. Hur hittar man balansen? Och vem blir man efter några år?

Risken är stor att skalet hårdnar, att man blir cynisk och beräknande. För det är en maktkamp, vare sig man vill det eller inte. Kände du inte till härskartekniker så lär du dig. Efter att ha blivit lurad några gånger kanske du själv blir manipulativ.

Vilken chef skulle du vilja ha? En rakryggad, tydlig, delegerande chef är bra. Men för att dina medarbetare ska känna riktig arbetsglädje måste du väcka entusiasm. Jag får prova mig fram. Det finns trots allt ledarskap som bygger på tillit, dialog, förtroende, delat ansvar, omtänksamhet, gemensamma målsättningar och ärlighet.

Kanske, om du har tur, har just du en sådan chef.

Sen finns det ju chefer som är helt galna. Är det en viss taktik de lägger sig till med? Eller har de varit med om något traumatiskt? Varför väljer de ”management by fear” som skapar otrygghet, skepsis, ordkrig och avsky?

Den här typen av chefer viker inte för någonting. Oavsett om de har rätt eller fel. Du vet kanske inte vem som kör ett fult spel förrän du är överkörd.

Att som medarbetare vara i konflikt med en galen chef är riktigt svårt. Det är en mental terror full av ångest och inre konflikter. Du är i underläge från början, känner dig utsatt och ensam. Du är såklart osäker och rädd, men har du en bra magkänsla ska du försöka gå på den.

Fortsätt vara klok, bottna i dig själv, genomskåda falskspel och behåll blicken i horisonten. Om du har blivit illa behandlad, diskriminerad, lurad, eller alltihop. Det finns ett slut. Stå på dig om du vet att du har rätt. Ord står mot ord, om du vågar yttra dem. Var beredd på att stå ensam.

Hur ska du överleva? Var eftertänksam och lita på dig själv. Det finns civilkurage, eget och andras. Det kommer annat längs vägen. Kanske hittar du en ny inre styrka, en övertygelse, ett snällt ord på vägen eller ett leende barn på en bänk. Kanske får du ny kraft, kan börja om, ladda upp, för allt det andra som också kan komma.

Vem du än är inom sjukvårdens värld, försök hitta din inre kompass och följ den så gott du kan.

ANNIKA WEIDERLING