”Jag kan namnen på de sju specialistläkarna i Snövit”

Jag funderar ofta på hur läkare och sköterskor väljer vilken specialitet de ska arbeta inom. Min teori är att man väljer specialitet efter sina egna sjukdomar, hypokondrier och kroppsliga neuroser. Ta mig som exempel: Jag har ganska mycket öronvax, jag petar ibland i näsan och jag tycker om att sjunga. Jag blev öron-näsa-halsläkare. Gillar man idrott och har någon gång fått en fraktur är risken stor att man kommer att syssla med ortopedi. Läkare och sköterskor som är vackra jobbar ofta inom plastikkirurgi.

Vi som arbetar inom vården vet ju också om att det finns andra skillnader mellan olika specialister. Förutom intresse och genomgångna sjukdomar, styrs vårt specialitetsval även efter vår personlighet. När det gäller vissa specialister kan man även prata om personlighetsstörningar… Och detta är inte bara fördomar. 2005 gjorde McCulloch et al en enkätstudie som visade att kirurger är mer extroverta och mindre neurotiska än medicinare och redan 1984 såg Linn et al att läkarstudenter som tolererade stress bättre gärna sökte sig till specialiteter som upplevdes som mer stressande, till exempel kirurgi.

Blir man reumatolog för att man rör sig långsamt?

Eftersom olika personligheter är associerade med olika specialiteter kommer man då oundvikligen in på frågan: Arv eller miljö? Biologi eller kultur? Blir man neurokirurg för att man har ett enormt självförtroende, eller får man lära sig på neurokirurgiska kliniken att ha ett enormt självförtroende? Blir man reumatolog för att man rör sig långsamt, eller tar man efter sina patienter och börjar själv röra sig långsamt? Samt ha på sig Birkenstock­sandaler.

För bekanta som inte jobbar inom vården brukar jag likna olika specialister med de sju dvärgarna i Snövit. Jag börjar med de enklaste. Prosit är givetvis öron-näsa-halsläkare. Gillar snor och är glad. Kloker är någon form av internmedicinare. Tänker mycket och gör lite mindre. Toker är självklart psykiater. Den som tittar bakom dörren har själv stått där. Trötter är narkosläkare. Jobbar hela nätterna och är ständigt lätt lullig av gaser och starka läkemedel.

Sedan blir det svårare. Tre dvärgar återstår. Blyger kan passa in på flera specialiteter. Patolog? Neurofysiolog? Radiolog? Det rätta svaret är dock klinisk farmakolog. Varför? Jo, jag vet att det finns kliniska farmakologer, men jag har aldrig sett någon. De måste vara oerhört blyga!

En annan svår dvärg är Butter. Vem är Butter? Här kan det bli lite känsligt, men diskussionerna har länge kretsat kring:

1. Kärlkirurg som inte fått operera på länge 2. Nedre gastrokirurg med förstoppning eller 3. Kardiologöverläkare som tvingas gå medicinjour. Det rätta svaret visar sig dock vara: En nyväckt ortopedjour. Men efter en kopp kaffe och en märgspik kan ortopeder dock vara bland de frejdigaste specialisterna!

Vilket slutligen för oss in på Glader. Glader passar in på barnläkare, icke utbrända allmänläkare samt Sveriges samtliga sjukgymnaster. Svaret är dock: En pensionerad, lätt överviktig överläkare som är på golfbanan.

HENRIK WIDEGREN