Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

”Jo, vi gör vårt jobb – fast på måndag”

Publicerad: 17 juni 2014, 12:00

Har vi råd och räcker vi till? Och hur medicinskt motiverat är det? Men kunden har ju rätt, skriver distriktsläkaren Katarina Stolt Simfors i sin krönika.


Vad ska vi göra med lämmeltågen? Jag menar den anstormning som handlar om omedelbar behovstillfredställelse? Ska vi gå med på det? Finns pengarna?

Ont i hälen får tid på vårdcentralen på måndag (kan man tänka sig, vi lyckas uppfylla kraven för full ekonomisk ersättning genom erbjuden besökstid inom fem kalenderdagar.) Men patienten tappar tålamodet och söker på akutmottagningen på lördagen. Jag förstår att ortopedjouren blir sur, lindrig plantarfasciit. Primärvården gör inte sitt jobb. Jo, det gör vi, fast på måndag. Men eftersom man kan beställa pizza mitt i natten, boka resor till Kanarieöarna och handla datorer dygnet runt, bör man väl kunna få sjukvård när man själv tycker, eller hur?

Jag har faktiskt inte tid att ha ont i foten, säger patienten. Det förstår du väl, stöddiga doktor, att det är jobbigt att ha ont i hälen. Jag kräver åtgärd genast och snabbt ska det gå. Sedan struntar jag i om du tycker att det är lindrigt. Foten är mitt problem och jag är kunden. Kunden har alltid rätt. Ha.

Kund, tänker doktorn, jag har sålt min själ.

När patienten blir kund undermineras den medicinska professionen. Vi blir bestulna på vårt ansvar för helhet och relevans. Bara den som har överblick ser bakom kulisserna.

När patienten blir kund har man inte gjort något käckt och trevligt, man har förminskat personen. Tre dagars väntan på läkarbedömning av lindrigare fotkrämpa är fullt medicinskt rimligt. Sådant borde den medicinska professionen säga oftare. Men, säger patienten, politikerna är på min sida. De säger att jag har rätt att få det jag vill och att sjukvården är ineffektiv och dåligt organiserad. Doktorn borde stå som en staty i hamninloppet med ficklampan i den uppsträckta högerhanden vrålandes: Give me your tired, your poor, your huddled masses!

Synd bara att det då blir så fullt i väntrummet på akutmottagningarna. Allsköns krämpologi. Så kan vi ju inte ha det. Bäst med en förordning att man bara ska behöva vänta i högst 4 timmar på akuten. Bra tänker lämmeltåget av omedelbar behovstillfredställelse. Nu kommer man in till doktorn efter bara 4 timmar, ingen idé att ens ringa vårdcentralen, akuten är ju det smidigaste och snabbaste sättet.

Och sedan sitter man där på vårdcentralen och tittar på bluppar och prickar och annat lättgods som tidigare gick till distriktssköterskan men som nu anses tarva läkarbedömning eftersom kunden vill ha det så. Har vi råd och räcker vi till? Och hur medicinskt motiverat är det? Men kunden har ju rätt och så var det ju det där med behovstillfredställelse.

Alla är närmast sin egen krämpa. Alla har sin egen smärta rakt i ansiktet och i en värld av ändliga resurser och oändliga krav på tillgänglighet och tillfredställelse kan bygget börja svaja.

Vem är sjukast och vem är friskare? Det är inte en fråga för subjektivt populistiskt tyckande utan det ska avgöras av den medicinska professionen.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev